En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja

"Det nya amerikanska språket, som de så småningom tillägnade sig, var också nyttobetonat och primitivt, och sinsemellan umgicks de på en avsiktlig stympad och komisk rotvälska som uppstått i deras krets. Det var ett emigrantspråk som lekfullt tog till sig bitar av ryskan, engelskan, jiddisch, de mest utsökta grovheter och den judiska anekdotens lätta intonation." (sid 27)

En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja, sensommar 1991, uppror i Moskva, en grupp ryska emigranter i en varm vindsvåning i New York samlas kring konstnären Aliks dödsbädd. En blandning intellektuella konstnärliga vänner, exfruar, alla tyckte om Alik. De turas om att vara hos Alik. Mot hans önskan tillkallades både en kristen präst och en lärd judisk rabbin. Han har judisk barnatro, är ateist och vill inte bli döpt.

"Sandwicharna här är de bästa i Amerika. Best in America. Det är sant. Det här stället. Det här stället är nästan hundra år gammalt. Hit kom Edgar Allan Poe, O. Henry och Jack London och köpte sandwichar för några cent. Det är förresten författare som amerikanarna överhuvudtaget inte känner till. Ja, det kan hända att de läser Poe i skolan." (sid 91)