Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

17 maj 2019

Sitta lugnt med ordentliga skor

ohjälpligt förlorad 
jag kommer inte ut ur mamman 
går tungt med henne 
påflytande ytor
likt hennes krampande fingrar
rycker livet blint
barndomen ur mitt ansikte (sid 47)
Sitta lugnt med ordentliga skor (2019) av Maria Seisenbacher är skrivet om en mor som drabbats av alzheimers, med tålamod beskrivs känslor, saker som är svåra att säga med ord. Författarens mor kommer från Japan, hon återvänder dit i sjukdomen. En mor som inte känner igen sitt barns ansikte. Det känner man igen med en anhörig som har sjukdomen. Minnesförlusten, språkförlusten, förlusten av identitet tillhör inte bara den sjuka. Lätt att känna igen om man har en gammal förälder.
Hanna har också läst: HÄR.
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

4 kommentarer:

Mösstanten sa...

Altzheimer är en grym sjukdom. Själv har jag varit förskonad. Ingen Altzheimer i min närhet. Min pappa blev dement men det var åldersdemens. Det frestar också på förstås.

17 maj, 2019
Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, min far har altzheimer och han känner inte igen oss, sina barn - hans fru besöker honom ganska ofta, de bor i Finland. Svärfar var dement. Min 86-åriga mor har otroligt bra minne och hon följer med allt som händer, så trevligt att prata med henne, vi fikar varje vecka, min mor och jag.

17 maj, 2019
Hanna sa...

En fin diktsamling om ett plågsamt ämne ❤️

17 maj, 2019
Hanneles bokparadis sa...

Hanna, starkt, välskrivet, många känner nog igen sig.

17 maj, 2019

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)