17 september 2019
mitt krig och fred - tisdagstrio
Jag väljer böcker som delvis berör min egen familj, mina föräldrar. Min far flydde först från Sovjet, finska Karelen, och därefter skickades hans fyra syskon till Sverige som krigsbarn. Min far var tio år, för gammal för att skickas i väg till Sverige. Mina farbröder kunde inte prata med sin egen mor utan tolk, jag har elva kusiner som föddes i Sverige.
Hemmafronten, Finland under krigsåren 1939-1945 sett med kvinnors och barns ögon är en nostalgibok med fina bilder. Hur firade man jul? Hur gjorde man saker när tyg och material saknades? Vad åt man under ransonering? Vilka surrogat? Jag och min mor har läst, hon föddes 1932, hon minns.
Att inte höra till : Ett finskt krigsbarn berättar av Ann-Maj Danielsen berättar om ett av de 70 000 finska barn som kom till Sverige med adresslapp runt halsen när andra världskriget rasade. Svårt att förstå, barnen kunde inte svenska och ofta skildes syskonen åt.
På loppis i Åbo hittade jag en bok om finska krigsbarn; om dessa barns öden, totalt 70 000 ensamkommande finska flyktingbarn till Sverige. Finland är inte lika pigg på att ta emot vuxna män som flyr krig nu, läser jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
29 kommentarer:
Jag tror att det är få som faktiskt har koll på att det var så många finska barn som kom hit och hur syskonen separerades från varandra. Jag hade två klasskamrater vars mammor var krigsbarn och det blev aldrig att de återvände...
Znogge, mina tre farbröder blev kvar i Sverige, min far flyttade hit senare när jag var nästan vuxen.
Jag tycker det är bra att de finska barnen kunde komma hit, men det där med att dela på syskon... Det gör mig bara irriterad.
Monika, i Finland hade de knappt mat, men idag skulle man kanske inte flytta barn från sin miljö - utan hjälpa dem på plats.
Intressanta böcker! Tack för dina tips.
Fina tips om något som vi behöver bli påminda om.
Detta har jag inte läst så mycket om faktiskt men vet att många kom hit.
Helena, många människoöden, de är gamla nu.
Mösstanten, flera generationer i Sverige som har finska rötter och egna minnen från kriget.
Mia, många har vänner och arbetskamrater med finska rötter.
Har inte läst någon av de böckerna. Tack för tips!
Utan tvekan var det oerhört tufft för de finska krigsbarnen. Jag har också tagit med en bok om dem. Det gjordes en rörande dokumentär för några år sedan, de nu mycket vuxna och tämligen svenska människorna togs tillbaka till sin barndoms miljöer. Rötterna fanns kvar.
Vi hade ett finskt krigsbarn i grannfamiljen som hette Ajno. Hon åkte hem efter några år och jag har alltid undrat vad som blev av henne!
Boklysten, kanske böcker som inte så intressanta för svenskar.
Klimakteriehäxan, sällan tänker man det som är så nära, läser mest i tidningar och tv om det som händer i fjärran långt borta.
Veiken, mina farbröder stannade i Sverige, min faster åkte tillbaka till Finland, hon fick gå i svensk skola.
När min pappa och hans syskon träffades hände det några gånger att jag hörde "finska Ingrid" omnämnas. Jag förstod inte så mycket av det, men i efterhand har jag förstått att det måste ha varit ett av de finska krigsbarnen.
Robert W, hoppas hon fick ett bra liv, tufft att byta språk, skiljas från föräldrar och syskon.
Väldigt intressanta böcker, den om finska krigsbarn verkar intressant. Även Hemmafront låter som en bra bok att bläddra i.
Tack för tips, ska se om jag kan hitta någon av dem. Pappa var krigsbarn i Småland, vet tyvärr inte hur länge men han flyttade tillbaka.
Så hemskt att tio år ansågs för gammalt! Då är man ju ännu ett barn.
Paula, många som haft sina föräldrar här som krigsbarn.
Ylva, min far fick stanna i Finland... hans bröder i Sverige levde bättre liv i Sverige, materialistiskt i alla fall.
Väldigt intressanta titlar som alla var nya för mig.
har inte läst någon av dina böcker. men jag minns de finska ungdomar hemikring som kommit som krigsbarn och stannat kvar
Scylla, kriget har varit nära här också, fast kanske på ett annat sätt.
Mrs Calloway, många känner nog någon som varit krigsbarn, nu är de ganska gamla.
Jag kan inte riktigt förstå att man skickade iväg barnen på det där viset. Jag skulle nog ha gjort mycket för att behålla mina barn med mig. Men det var väl vad som ansågs vara bäst.
Sara, svårt att förstå det nu, världen var annorlunda då då, det var ont om mat, idag skulle man nog inte göra så, utan skicka hjälp.
Jag har såklart hört om alla krigsbarnen men inte satt mig in i det djupare. Det kanske är något jag borde ta och göra. Det är ju ändå en del av vår historia!
Yasmine, det var för väldigt länge sedan, dessa människor har levt länge, fått barnbarn, gamla nu.
Har inte läst någon av dina böcker så tack för tipsen.
Lena, vi får inte glömma kriget.
Min mamma växte upp med en flicka som kom hit som krigsbarn från Finland. Det är det närmaste jag kommit den delen av vår historia.
Lotten, många verka känna till någon i sin närhet.
Skicka en kommentar