"När jag hade blivit gravid med Klara förändrades våra liv med skrämmande hastighet.
"Det är dags att vända tillbaka till Irland", sa Hugh. "Vi är en familj nu. Vi måste köpa en bostad, och vi har inte råd med priserna i London."
Vi hade egentligen inte råd med priserna på Irland heller - högkonjunkturen pågick fortfarande för fullt. Men om huspriserna nu var astronomiska, så gällde detsamma för lönerna." (sid 89)
På egen hand (2019) av Marian Keyes berättar att Amys man Hugh lämnar henne inte; Han tar bara en paus från deras
äktenskap, deras barn och deras liv tillsammans. I sex månader tänker
Hugh resa runt i sydöstra Asien och det finns ingenting Amy kan göra för
att ändra på det. Javisst har Hugh en medelålderskris, men en paus
betyder väl att det kommer en fortsättning? Kommer hon att vara
densamma? För om Hugh har tagit en paus från äktenskapet, då betyder det
väl att Amy också har en paus? En lättläst bladvändare, Keyes är bra och har sina poäng - men lite mastigt med 606 sidor.
"Jag kan inte ens ge mig ut på internet och fly verkligheten genom att titta på kuddvar eller drömsemestrar, för i det här huset har man wi-fi bara i sovrummen på övervåningen och jag bör helst lämna pappa ensam.
Grejen med wifi är att vi i själva verket snor den av grannarna, familjen Flood." (sid 162)
6 kommentarer:
Den låter inte fel faktiskt!
Znogge, Marian Keyes är bra.
Det låter som en historia jag skulle tycka om att läsa. Men så var det med Vattenmelonen också. Verkade jättespännande. Jag stod inte ut med tonen och jargongen. Möjligen skulle jag tycka bättre om hennes böcker på engelska? Men alla författare passar ju inte alla.
Mösstanten, jag kan inte säga något... men irländska författare tilltalar mig.
Jag gillar Marian Keyes, men lite över 600 sidor låter lite väl mycket!!
Veiken, läser gärna lite tunnare böcker.
Skicka en kommentar