"Hemma hos Shunammite hade de bara en Marta medan vi hade tre, så min far var mer betydelsefull än hennes. Jag förstår nu att det var därför hon ville att vi skulle vara bästa vänner. Hon var liten och satt och hade långa tjocka flätor som jag avundades eftersom mina egna var tunna och korta, och så hade hon svarta ögonbryn som gjorde att hon såg äldre ut än hon var. Hon var grälsjuk, men bara bakom ryggen på Tanterna. När vi kom ihop oss ville hon till varje pris ha rätt. Sa man emot henne upprepade hon bara det hon sagt från början, fast högre." (sid 33)
Gileads döttrar (The Testaments 2019) av Margaret Atwood är fortsättning på Tjänarinnans berättelse (1985), inspirerad av den värld vi lever i idag. Boken utgår från tre kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead.
"Det blev en smärtsam chock. Den vänliga hjälpsamma Tant Estée hade ljugit för oss. Sanningen var inte ädel, den var fruktansvärd. Det var alltså detta Tanterna menade när de sa att kvinnors sinne var för vek för läsning. Vi skulle skrumpna, sprängas sönder av motsägelserna, vi skulle inte orka hålla emot.
Fram till dess hade jag inte på allvar ifrågasatt det rätta och i synnerhet inte det sanna i Gileads teologi." (sid 321)
6 kommentarer:
Titeln känner jag väl igen men har inte läst den.Tack för tipset.
Znogge, helt ny bok, egentligen inte min genre.
Den har jag reserverat på biblioteket så så småningom ska jag läsa den. Jag tycker att den första boken om Gilead, Tjänarinnans berättelse, är mycket bra.
Mösstanten, en stark bok.
Gissa om jag ska läsa den! OM jag ska!!!
Klimakteriehäxan, jag lånade min på biblioteket!
Skicka en kommentar