Flickan av Lisa Gidlöfär hennes debut, en prosalyrisk skildring av smärtan i att bli kvinna. En berättelse om ambivalens, omsorg, utsatthet och begär, i en tid före eller efter vår.
"När jag kliver upp på stranden ligger flickan där, med de nästan
osynliga brösten. Hon ska växa, hon ska bli större. Månen tappar färg
när ingen ser på den, det är likadant med flickan."
Två kroppar beroende av varandra, djuriskt naket, köttsligt, våldsamt, ömt, förändring till det nya, till något starkare, rädsla, nyfikenhet. Mina tankar virvlar runt, snuddar vid Angela Carter.
"Flickan vrider sig i sanden, jag måste ta mig vidare utan henne, bort från hennes krävande barnslighet. Bara så kan jag växa upp till den jag egentligen är."
4 kommentarer:
Låter lite annorlunda och då kan det vara antingen eller. Hinner inte bilda någon uppfattning efter de här raderna. Är den bra eller bara underlig?
Den verkar minst sagt annorlunda men om det betyder bra eller dåligt är frågan...
Verkar intressant. (Som jag så ofta brukar kommentera här.
Christina Karlsson, denna är bra och annorlunda.
Znogge, bra eller dålig, det är ju smaksak, starkt.
Mösstanten, intressant på alla sätt.
Skicka en kommentar