Kvinnoarvet av Amelia Adamo

"Jag fick starka psykiska rötter. Men inget rotsystem och ingen plats där jag hörde hemma. Hälften av mammas aska strödde jag i Tibern, floden som flyter i Rom, andra hälften i Högalids kyrkas colomparium. Hennes ande kan vara var som helst." (sid 17)

Kvinnoarvet (2020) av Amelia Adamo visar att man, oavsett familjebakgrund och uppväxt, måste lita till sina egna krafter. Hon bjuder in alla som är nyfikna på hur man når dit. Hon skriver om makt, användbara män, om att vara kvinna och att ha pengar som drivkraft. Men också om hur jag hanterat förluster, kärlek och längtan.

Hennes tidningar Amelia, Tara och M-magasin har jag läst många år, Amelia Jul har blivit en tradition. Adamo har skrivit och tagit upp många bra saker i sina tidningar för att stärka kvinnor. Själv har hon inte fått något gratis. Hon har saknat sina italienska rötter, morföräldrar var föräldralösa och placerades i klosterskola och barnhem. Amelia har haft sin mor som förebild och delvis som något hon velat undvika. En kvinna med fem års skola, klarade sig från dag till dag och levde i ett äktenskap utan kärlek. Amelia själv ville något mer, men hämtade kraft av sin mor.

"Jag förstod tidigt pengars värde. Mamma lärde mig att först har man till alla utgifter, sedan sparar man och sedan kan man köpa något man längtar efter. Allt efter ens möjligheter. Jag blev likadan. Hennes rädsla att inte pengarna skulle räcka präglade mig. Skräcken att bli fattig, att hamna på blodpuddingsnivå, var starkare än något annat." (sid 42)