Elva sorters ensamhet av Richard Yates - smakbit

 "Det var då barndomsminnet började ansätta honom, för det slog honom plötsligt - med en kraft som fick hans tumnagel att borra sig djupt in i det osynliga tändsticksplånet - att detta att låta saker och ting ske och ta det med jämnmod på sätt och vis hade präglat hela hans liv. Det gick inte att förneka att rollen som god förlorare alltid hade utövat en märklig lockelse på honom.  Genom hela puberteten hade han specialiserat sig på den, tappert förlorat i slagsmål mot starkare pojkar, spelat usel football i den hemliga förhoppningen att bli skadad och dramatiskt bäras ut från planen" (sid 97)

Elva sorters ensamhet (1962) av Richard Yates innehåller noveller om kontorsmänniskor på Manhattan, taxichaufförer, frustrerade unga män med författardrömmar, män i förorten - och deras drömmande och undanskuffade kvinnor. Richard Yates novellsamling är en jagande mosaik över 1950-talets USA, en era då den amerikanska drömmen slog in - bara för att kort därefter börja krackelera i fogarna.

"Den jättelika danssalongen var fullpackad med unga män och kvinnor; hundratals satt och lyssnade eller skrattade med ölkrus framför sig, och ytterligare hundra dansade som tokiga på ett utrymme som röjts upp mellan bordsraderna. På estraden, långt borta, spelade en svettig grupp färgade och vita musiker vars blåsinstrument glimmade i det rökiga ljuset.
    Fallon, som tyckte att all jazz lät likadan, anlade minen hos en konnässör där han stod i dörren och lyssnade till klarinetternas gnisslande, men ansiktet spänt och glansigt medan hans neonblå byxor darrade av knänas lätta, rytmiska gungande och fingrarna knäppte löst i takt med trummorna." (sid 167)

Flera smakbitar: HÄR.