I en galen rasande stad av Guy Gunaratne

 "Dom står och trängs runt tidningen och läser. Ingen av dom kände honom. Men alla har en åsikt. Jag rör mig till vänster på mittfältet och hör dem prata. Alla känner nån som känner nån som såg det. En annan säger att allt är propaganda. En av somalierna börjar mala på om Tories och det där. Jag suger på tänderna åt dom, åt dom och deras snack." (sid 63)

I en galen rasande stad (In Our Mad and Furious City 2019) av Guy Gunaratne om en sommar i London med fotboll, musik och frihet. Men nu, efter mordet på en brittisk soldat, sprider sig upploppen över London, ingenting är lugnt eller säkert. Raseriet virvlar runt och vännerna Selvon och Ardan tänker mest på flickor. Deras vän Yusuf fångas av en våg av radikalism från den lokala moskén, och hotar att ta med sig vännen Irfan. En samtidsroman om en mångkulturell stad, med generationsmotsättningar, våldsamheter. Utan att direkt jämföra tänker jag på Johannes Anyuru, Jonas Hassen Khemiri, Sami Said, våra bästa samtidsförfattare.

   "Jag låtsas läsa tidningen. Jag bläddrar lite bland sidorna och det är samma nyhet överallt, han soldier-boy som blivit dödad. Bilder av hans kropp som hängts upp i en skylt. Hans familj. Hans mamma. Hans medaljer. Några fler sidor och sedan är det såporna. De viskar bakom mig. Jag lutar mig bakåt så att jag kan höra dem. Laura frågar om posten, om den kommit. Han svarar nej. Hon säger att de väntar på ett paket. Han säger att han vet.
   Jag tittar bort och maskinen snurrar runt, runt.
   Vad vet de egentligen? Om hur svårt det är att älska." (sid 68)
                                                                                  Översättning: Erik MacQueen.

             Flera smakbitar: HÄR.

 

(winner of the International Dylan Thomas Prize, the Jhalak Prize 

as well as the Authors Club Best First Novel Award in 2019)

 

In Our Mad and Furious City (2019) av Guy Gunaratne.
 "They huddle around the paper, reading. None of them knew him. Each of them have an opinion-tho. I move off to left-midfield and overhear them talk. One of them knows someone who knows someone who saw it happen. Another saying how it's propaganda. One of them Somali boys goes off about Tories and that. I kiss my teeth at them, running their mouths."

   "I pretend to read the newspaper. I turn a few pages and it's all the same story, the dead soldier-boy. Pictures of his body hung from a sign. His family. His mother. His medals. A few more pages and it's the soaps. Behind me they're whispering. I lean back so I can hear them. Laura says about the mail, has it come. He says no. She says they're due for a parcel. He says he knows. 
   I look away at the machine going round and round. 
   What do they know anyway? How hard it is to love."