läst begagnad pocket för 720 kr

Anna-Lisas antik (2013) av Eli Åhman Owetz blev jag nyfiken på - för Klimakteriehäxan skrev att någon hade köpt denna för 720 kr på Tradera. Boken berättar om Anna-Lisa Johansson som lämnar sitt trista kontorsjobb i Stockholm och öppnar antikaffär i en nedlagd lanthandel i Roslagen gör hon verklighet av sin dröm. Den unga antikhandlaren njuter i fulla drag av livet på landet och får snabbt vänner i byn. En av dem är Johnny, bilmekanikern med de gröna ögonen, som hälsar på allt oftare. Men orosmolnen hopar sig. Antiktjuvar härjar i trakten, och på närbelägna Solstaholms slott får Anna-Lisa en fiende att se upp med. En riktig fin bok om återvinning när det är som bäst.

 

Kattis öppnade locket.
"Ta-da! Grädden på moset. Fint, va?"
Grova linnehanddukar med monogram, broderade dukar med hålsömn, virkade brickhängare. Hela kofferten var fylld med textilier. Det var en skattkista.

   "Var kommer allt detta ifrån?" undrade jag häpet.
   "Äh, jag intervjuade några tanter i hembygdsföreningen. Då passade jag på att berätta om dig. De samlade ihop det här bland medlemmarna."
    Jag visste att jag skulle kunna sälja innehållet för tio gånger så mycket. Och det här var pricken över i:et i skyltningen. (sid 49)

Anna-Lisas antik är tredje boken i serien om retrohandlaren Anna-Lisa Johansson. En feelgood-roman om att förverkliga en dröm, om att finna lyckan i ett enkelt liv på landet, och om att välja rätt man.
Den som är designintresserad, märkeskunnig, trendkänslig loppisletare, har mycket glädje av boken. Inte lika givande läsning för den som väljer färdig ikea-lösning. Tips ifall man funderar på att starta eget. Nu lånade jag boken på biblioteket helt gratis, mycket igenkänning.

Jag hann knappt stänga dörren bakom mig innan Lillan drog med mig in i det allra heligaste.
     Själv sa hon klädkammare, med det var en walk in-closet deluxe. Lennart hade byggt om ett av villans sovrum som 30-årspresent till sin modeintresserade fru.
     Tolv kvadratmeter rosa heltäckningsmatta, tre höga speglar med guldram, en mörkröd sammetsdivan i mitten av rummet. Och garderob efter garderob efter garderob.
     Lillan behövde sannerligen utrymmet. Hon hade inte slängt ett enda plagg sedan mitten av 1960-talet.
     Inga skor heller för den delen. (sid 57)