Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

21 maj 2023

Aranöarna av John Millington Synge

Aranöarna (The Aran Islands 1907) av John Millington Synge (1871-1909), en irländsk nationaldramatiker, om ön där man fortfarande pratar iriska. "Jag är på Aranmor: böjd över en torvbrasa lyssnar jag till mumlet av gaeliska som tränger upp från en liten krog under mitt rum", så börjar den irländske författaren John Millington Synge sin skildring av set första mötet med Aranöarna - tre atlantöar utanför Irlands västkust, där det isolerade läget låtit folket behålla sitt uråldriga levnadssätt. Han bor där några veckor, umgås med öborna och lär sig iriska, och studerar öns gamla seder och hantverk. Boken innehåller några av hans svartvita foton. Kaj Attorps har översatt boken till svenska.

Jag blir verkligen sugen på att åka till Aranöarna, tre öar där det idag bor 1600 människor. Turismen har ökat, lättare ta helikopter och båtar dit nu. Synge var kompis med William Butler Yeats, som föreslog att han ska åka till Aranöarna och söka det irländska istället för att häcka i Paris. En levande berättelse om människor på landet, de pratar tre rikt målande språk, iriska, engelska, gaeliska.

   Nästan alla familjer har släktingar som tvingats korsa Atlanten och alla äter de mjöl och bacon som importerats från Förenta Staterna och därför fruktar de att "om något hände med Amerika" skulle de inte längre kunna bo kvar på sin ö.
    Främmande språk är ett annat favoritämne och eftersom männen är tvåspråkiga så har de klar uppfattning om vad det innebär att tala och tänka i många olika munarter, De flesta främlingar de ser på öarna är språkforskare, så de har kommit till slutsatsen att språkstudier, särskilt gaeliska studier, är den huvudsakliga sysselsättningen i den stora världen."
    "Jag har träffat fransmän och danskar och tyskar", sade en man, "och de hade en massa iriska böcker med sig och kunde läsa dem bättre än vi själva. Tro mig, det finns inte många rika män i världen nuförtiden som inte studerar gaeliska."
(sid 34) Flera smakbitar: HÄR.

20 kommentarer:

Mrs Calloway sa...

äger boken, har läst den. tack för smakebit och påminnelse

Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, intressant samtidsskildring, ett annat sätt att leva.

Monika sa...

Boken har jag inte läst, men jag har varit på Aranöarna 🙂

Hanneles bokparadis sa...

Monika, wow, ett ställe jag skulle vilja besöka, sett ön på avstånd.

Mia Eggimann sa...

Det är nog speciellt med öar fast jag brukar få nöja mig med Öland.

Hanneles bokparadis sa...

Mia, och vi är lyckliga här på Hisingen 🙂

Lena i Wales sa...

Just denna bok har jag inte läst, men flera andra om Aranöarna. Så fascinerande öar.
Trevlig söndag!

Anna i Portugal sa...

Intressant skildring, har aldrig hört talas om Aranöarna. Blir till att Googla lite :)

Hannas krypin sa...

Aranöarna har jag inte hört talas om. Låter riktigt spännande faktiskt.

Hanneles bokparadis sa...

en plats jag skulle vilja besöka

Cinnamon sa...

Tack för smakbiten! Hade inte ens hört talas om öarna.

enligt O sa...

Låter som en intressant bok! Tack för smakbiten.

Lottens Bokblogg sa...

Tack för tipset. Vi ska åka till Irland i sommar så nu kollar jag lite extra efter irländska författare.

Paula sa...

Det lät rätt humoristiskt hur ett avlägset folkslag kan uppfatta omvärlden. Men idag med internet borde föreställningen ha förändrats. Tack för smakbit, visst lockar öarna mig också!

Bokdivisionen sa...

Spännande! Jag kände inte heller till öarna men gillar öar.

Hanneles bokparadis sa...

mycket har hänt på hundra år, Aranöarna är ungefär som vilken plats som helst

Mösstanten sa...

Vilken spännande bok! Det där om rädslan för att Amerika skulle försvinna … Men kanske menade de om de skulle förlora kontakten med sina släktingar. Var det de som bistod dem så de kunde få amerikanskt fläsk? Men en liten klocka ringer i mitt huvud. Det var ju särskilt fett fläsk som skogsarbetare och kolare åt i Sverige förr. Intressant hur de bedömde världen utifrån sin lilla ö. Det gör vi kanske nu också fastän vi inte begriper det själva?

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, öborna var beroende av matvanor som släktingar i Amerika skickade

Åsa sa...

De öarna kände jag alls inte till. Låter spännande. Tack för smakbiten.

Hanneles bokparadis sa...

Åsa, fortfarande en annorlunda plats.