En av svensk litteraturs mest omdiskuterade kärleksromaner. Boken väckte stor, långvarig debatt på sin tid, på grund av dess ställningstagande mot äktenskapet och mot det skråväsende som gjorde kvinnan ekonomiskt livegen. Romanen befäste Almqvists rykte som o- eller amoralisk folkförförare och socialt stod den honom dyrt. I dag hör romanen till våra allra största klassiker.
Under en ångbåtsresa mellan Stockholm och Lidköping förälskar sig glasmästardottern Sara och sergeanten Albert i varandra. Sara är självständig och vill inte gifta sig, men önskar att de ska leva med varandra ändå. Sara ställer krav för deras kärlek, att de ska leva jämställt med varandra och inte gifta sig. Boken propagerar också för att kvinnor ska kunna försörja sig själva. Almqvist beskriver de stora klasskillnaderna tydligt, och kvinnors möjligheter att försörja sig själva. På båten vill Sara absolut betala sin del av maten, och halva resan med hästen.
"De "bättre" resande utgjordes denna gång av äldre herrar, nästan allesammans med ledsamma ansikten. De åtföljdes av fruar och barn, icke just av allra yngsta slaget, men i den gängliga åldern, då naiviteten förgått och ännu icke efterträtts av känsla och förnuft. Alla sådana människor är högst egoistiska, och det av begripliga skäl. De där väluppfostrade barnen är vanligen så ur stånd att hjälpa sig själva, att de i varje ögonblick ropar på hjälp: än har kängbandet lossnat, än har en handske fallit i sjön. än är de hungriga, än törstiga, och hela världen står för dem i olag. Deras mödrar har således mycket besvär, utom all möda de måste göra sig med sina egna kroppar, för att komma upp och ned i de trånga ångbåtstrapporna"
Det går an med Lars Lind och Helena Brodin1963 i SvtArkiv, se: HÄR.
2 kommentarer:
Han var verkligen tidigt ute med sina ider, och vilken tid det tog att komma ikapp dom.
Han var verkligen tidigt ute med sina ider, och vilken tid det tog att komma ikapp dom.
kajsalisasblogg.wordpress.com
Skicka en kommentar