Antiken idag
Föreläsning med poeten och översättaren Magnus William-Olsson. Den fjärde och avslutande föreläsningen i serien "Antiken idag" som arrangeras av Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys med stöd av Svenska Akademien.
”Sunt aliquid Manes”
2020-talets poesi är snabb, övertydlig och glömsk. Den konsumerar ämnen, kunskap, känslor och motiv, lever av, bejakar och briljerar i det efemära. Paradoxalt nog gäller det också dess förhållande till antiken. Kanske är det därmed intressantare att vända på relationen. När nuet otåligt riktar sin spegel mot det avlägset förflutna får det som syns i glaset också en utsikt mot oss som tittar in i det. Vad tänker Sapfo, Pindaros och Propertius om oss, vår tid och vår tids poesi?
Magnus William-Olsson är poet, verksam också som poesikritiker och översättare av antik och modern poesi. Han har publicerat en lång rad böcker med poesi och om poesi. Den senaste boken Koraxas tomb utkom våren 2024.
Dikterna och fragmenten Sapfo (2022) efterord: Magnus William-Olsson. Vasilis Papageorgiou professor i kreativt skrivande, docent i litteraturvetenskap.
Kom från Kreta hit till det heliga templet,
den ljuvliga lund där dina äppelträd
växer och altarets rökelse
sprider sin väldoft
Det svala vattnet sorlar bland
äppelträdsgrenar och rosor skuggar
hela stället. När loven rister
sänker sig sömnen djupt
Koraxas tomb (2024) av Magnus William-Olsson.
om att leva med det som inte. Det är en gravdikt och en gryningsdikt. I graven det som aldrig blev men likväl finns. I gryningen det som ännu inte blivit. På dessa gränser, gravens rand och gryningens strimma, sjunger dikterna om kärlek, om ensamhet, om självkänsla, förundran och lek. Men boken börjar hos Sapfo, hon som kallade morgonrodnaden ”härskarinna” och längtade till dödsfloden Acherons lotushöljda stränder.
Den dagen blåste det ifrån sydväst.
Jag hade lämnat av dig vid
ångbåtsbryggan på Möja efter
ett dygn i ångest och uppror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar