Röstautograferna (2019) av Ulf Karl Olov Nilsson
Varifrån kommer rösten egentligen? Uppenbarligen inifrån, uppenbarligen ur munnen. Men ändå från ett osynligt ställe, ett högst vagt och ogripbart inre.
Ja, rösten är en av dessa frågor som blir mer komplicerade ju mer vi tänker på dem. Rösten är både natur och kultur, både personlig och socialt inlärd, både ljudobjekt och meningsbärare. UKON:s poetiska essä är fylld av exempel från havererade poesiuppläsningar, en tjugoårig psykologpraktik, barndomsminnen och Emily Dickinsonska läsefrukter och tar oss via hicka, körsång och födsloskrik till såväl felsägningar, rösthallucinationer som sirener - och en döv fars sista ljudinspelning på ett trasslande kassettband.
Nåväl, poeten presenterar sig och säger: Nu ska jag läsa en dikt. Vad är det då som börjar? Vilka är poesiuppläsningens särdrag?
Om man jämför med närliggande medier som sång, opera, teater, hörspel, måste man konstatera att poesiuppläsning, med Charles Bernsteins ord i "Närlyssning och det framförda ordet", är "djupt antiperformativt" och "antiexpressivt", ett slags fattig teater, Vad många således kan uppfatta som det olidligt tråkiga i företeelsen skulle rentav kunna visa sig vara dess väsen.
Soloröst alltså, utan ackompanjemang, lika lågteknologisk som spektakulärt ickespektakulär i hyperbolens tidevarv. (sid 65)
6 kommentarer:
Den här boken får nog komma in i min läslista. Tack för tipset!
Mösstanten, värt att låna UKON på biblioteket, hans texter är läsvärda.
Har inte läst något av honom men det är kanske dags. Rösten är ett viktigt verktyg i många sammanhang.
Znogge, Ulf Karl Olov Nilsson har skrivit många läsvärda böcker, han är en kunnig ordkonstnär.
Lågteknologi har sin charm.
trasslande kassettband väcker minnen
Skicka en kommentar