Kvinnan i vitt av Wilkie Collins

Kvinnan i vitt (The Woman in White 1859) av Wilkie Collins, en passionerad socialist och feminist.
När läsarna slog upp den viktorianska tidskriften All Year Round i slutet av november 1859 möttes de av en ny karaktär bland följetongerna: Den unge Walter Hartright är på en nattlig promenad hem i parken Hampstead Heath när en lätt hand plötsligt läggs på hans axel. Och att boken idag är 714 sidor beror på att författare ofta fick betalt per sida.
     De viktorianska läsarnas blod frös till is, det var deras första möte med Anne Catherick, kvinnan i vitt, som på den månbelysta vägen verkar vara mer fantom än människa – och det var också läsarnas första möte med spänningsfiktion. Wilkie Collins blev, tillsammans med romanen, en sensation. På sin tid var han mer läst än Charles Dickens. Kvinnan i vitt på svenska för första gången på 150 år,  nyöversättning av Per Ove Ehrling. Jag tyckte om boken men den kanske inte passar alla moderna läsare. som vill ha mer fart. Emily Dickinsons favoritbok.


   Medan tankarna for genom huvudet, såg jag kvinnan i slängkappan närma sig graven, stanna och senan betrakta den ett tag. Därefter såg hon sig omkring, tog fram en vit linnetrasa eller näsduk som hon haft under kappan och gick mot bäcken. Den rann in på kyrkogården under ett litet valv vid nedre delen av muren och rann ut igen under en liknande öppning efter ett slingrande lopp på några tiotal meter. Hon doppade trasan i vattnet och gick tillbaka till graven. Jag såg henne kyssa den vita marmorn, sedan ställa sig på knä framför inskriften och börja göra ren dem men den vita trasan. (sid 107)