Jag står här och stryker av Tillie Olsen

Jag står här och stryker (Tell Me a Riddle 1961) av Tillie Olsen, som under sin livstid fick nio hedersdoktorsutnämnanden och hennes verk hör till litteraturundervisningen vid amerikanska universitet. Hon har skrivit med en sådan glödande penna om hårt arbetande kvinnors lott i manssamhället och moderskapets ambivalens. Hon har hyllats som skildrare av den kvinnliga tystnaden och i hennes prosa finns ett tryck av vrede, sorg och ensamhet som talar lika mycket till kvinnor idag som när den skrevs. Konflikten mellan rollerna som maka, mor till fyra barn och författare var i allra högsta grad självupplevd och först vid 49 års ålder, när yngsta dottern började skolan, kunde Tillie Olsen realisera sitt skrivande.

Olsen växte upp i småstaden Wahoo i Nebraska som dotter till judiska föräldrar som en gång flytt från Ryssland. Redan som tonåring tvingades hon lämna skolbänken för att försörja sig – hon arbetade bland annat som servitris och hembiträde – men skrivandet fanns alltid där.  Det hårda arbetet och livet med fyra barn satte sin prägel på både hennes författarskap och hennes unika blick på kvinnors erfarenheter. Ett pussel som ensamstående mor, livet med arbete och barnpassning, sjuka barn. Dåligt samvete.

"Vi hade ett spädbarn, jag var ändå hemma. Ibland när Susan blev äldre lät jag henne också stanna hemma för vi skulle vara tillsammans alla tre.
    Emily hade ofta astma och hennes väsande ansträngda andhämtning fyllde huset med ett egendomligt fridfullt ljud. Ofta lät jag henne ha de båda gamla toalettbordsspeglarna i sängen och hennes askar med älsklingsleksaker. Hon plockade fram pärlor och udda örhängen, flaskkapsyler och snäckor, torkade blommor och vackra stenar, gamla tygbitar, alla sorters skatter; och sedan lekte hon och Susan kungarike och placerade ut scenerier och rekvisita, spelade upp hela dramer." (sid 25)

Novelltolvan i september: Tillie Olsen hos: Ugglan.