Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

20 december 2017

VEGO julspecial

köpte VEGO Julspecial i väntan på spårvagnen, jag vill själv testa nytt - och kanske yngste sonen kan få annat än finsk julmat (vilket i och för sig innehåller många vegetariska rätter).

18 december 2017

Virginia Woolf och politik

Charles Stewart Parnell (1846-1891) från Wicklow var en förgrundsfigur i kampen för att Irland skulle få fullständig självstyrelse. Hans namn dög upp för mig första gången när jag läste Åren (1937) av Virginia Woolf (1882-1941), där nämns hans död på en löpsedel:
  The paper boys at the gates were dealing out papers with unusual rapidity. Men were snatching them and opening them and reading them as they walked on. She looked at a placard that was crumpled across a boy's legs. 'Death' was written in very large black letters.
  Then the placard blew straight, and she read another word: 'Parnell.'
  'Dead'... she repeated. 'Parnell.' She was dazed for a moment. How could he be dead - Parnell? She bought a paper. They said so...
  'Parnell is dead!' she said aloud. She looked up and saw the sky again; clouds were passing; she looked down into the street. A man pointed at the news with his forefinger. Parnell is dead he was saying. He was gloating. But how could he be dead? It was like something fading in the sky.
   She walked slowly along towards Trafalgar Square, holding the paper in her hand. Suddenly the whole scene froze into immobility. A man was joined to a pillar; a lion was joined to a man; they seemed stilled, connected, as if they would never move again. (sid 88)
History of Ireland from the Earliest Times to the Present Day av Edward Alfred D'Alton fick jag för bra kilopris hos antikvariat Faust. Illustrerad, intressant.

Poirots jul av Agatha Christie

"Hon kunde ha skapat sig ett eget liv."
"Inte på den tiden", sa David irriterat. "Du förstår ingenting. Kvinnor gjrde inte sådant. De härdade ut. De väntade tålmodigt. Hon hade oss att tänka på. Vad skulle ha hänt om hon skilt sig från far? Han skulle säkert ha gift om sig. Det kunde ha blivit nya barn, en ny familj. Våra intressen kunde ha blivit lidande. Det var sådant hon måste ta hänsyn till." (sid 25)
Poirots jul av Agatha Christie berättar om en ganska dysfunktionell familj. Den gamle fadern miljonären Simeon Lee har kallat hem sina fyra vuxna söner, och dotterdottern Pilar, enda barnbarnet. Sonen Alfred med fru Julia tar hand om den gamle Simeon, tillsammans med massa tjänstefolk. Den snåle sonen David med fru Hilda kommer, fast han inte varit hemma på tjugo år, flyttade när moder dog. Sonen George med sin tjugo år yngre fru Magdalena är parlamentsledamot och lever på faders pengar. Sonen Harry, det svarta fåret, har varit bortrest tjugo år men kommer hem nu. Fadern tycker inte om sina söner och skryter om sina kvinnoaffärer. En trevlig jul skulle det bli. Men det sker ett mystiskt mord och Hercule Poirot får avbryta sitt julfirande.

  Hercule Poirot mumlade:
  "Engelsmän är så sentimentala!"
  "Än sen då?" sa Johnson utan att låta sig bekomma. "Är det något fel med att trivas med de gamla sederna, de traditionella festligheterna? Vad ligger det för ont i det?" (sid 75)