Simone föddes först, två år senare Hélène, fadern var besviken att hon inte var en pojke. Båda flickorna var väldigt duktiga i skolan, men bara Simone som fick beröm av föräldrarna. Fadern var inte trevlig mot modern, gjorde sig lustig över henne.
”Simone lovade sig själv att hennes liv skulle bli annorlunda. Hon ville ha en man som hon kunde beundra, som hon kunde dela och utväxla erfarenheter med, som hon kunde anförtro sina mest obetydliga funderingar: ”Jag ser fram emot den dag då en man överträffar mig med sin intelligens, sin bildning, sin auktoritet.” (sid 24)
Simone hade ett livslångt förhållande med existentialisten och Nobelpristagaren Jean-Paul Sartre, som avsade sig sitt pris, vilket han senare ångrade. De två var oskiljaktiga sedan studenttiden, och levde i frihet att träffa andra. Friheten var det enda som räknades, även om den ledde till misär.
Båda systrarna var intresserade av konst och målning med saknade kvinnliga förebilder. Hélène hade särprägel i sina målningar. Systrarna ifrågasatte religion och tro på Gud, något de höll hemligt för modern, som inte ville att Hélène skulle ta studentexamen och läsa farliga hädiska författare. Kanske ändå en fördel med en examen om man ville bli gift. Hélène ville ändå inte gifta sig och stoppa någons strumpor. Simone hjälpte sin lillasyster och pratade med modern, så hon kunde ta examen. Simone själv såg framemot en tjänst och vara ekonomiskt oberoende: ”Förtjäna pengar, gå bort, ha gäster, skriva, vara fri: den här gången öppnade sig livet verkligen”. Simone drog sin syster med in i denna framtid: böcker, tavlor, resor, världen. Kriget kom emellan, occupationen. Intressant läsning, även en historielektion, hur kvinnor hade det, få möjligheter till arbete, föräldrar som ville stoppa flickornas utbildningar. Dessa systrar var starka som orkade gå en egen väg.
Flera smakbitar: HÄR.
Andra kulturella syskon: HÄR.
