Äkta makar av Mariko Koike

"Det är min mans kvarlevor. Han gick plötsligt bort för tre år sedan. Han var en sådan där som höll på familjetraditionerna, men dog mitt under en familjetvist som hade hållit på i många år. Han kunde inte få sina kvarlevor begravda i familjegraven så länge tvisten pågick. Så var det, så han fick vara tillfälligt i ett tempel som tillhörde en bekant." (sid 245)

Högtidsnoveller från Sveriges Radio P1 av Ekroth Gun (urval) innehåller många godbitar över hela året, väljer novellen Äkta makar av Mariko Koike berättar om Nakamura som reser med tåg för att träffa sina blivande svärföräldrar, han är över trettio och den unga glada Sakiko har accepterat hans frieri. När Nakamura bytte tåg, fick han ofrivilligt sällskap av två äldre pratiga damer, en av dem hade makens aska med sig i en urna.

22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land.

jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III.

Livsform t ex snigel av Catharina Ståhlgren

"Var det verkligen möjligt att människor brukade gå upp ur sin säng på morgonen? De flesta, eller bara några särskilt duktiga? De modigaste eller de mest aningslösa? Hon satt resklar på sängkanten och vågade bara doppa tån i livet som när som helst skulle tas ifrån henne. Det skulle ta slut. Ändå måste det levas." (sid 26)

Livsform t ex snigel : om bönen och det obönhörliga av Catharina Ståhlgren har en titel som spontant inte lockar oss trädgårdsägare - kanske ordet har en annan innebörd? En välskriven berättelse om  Elisabeth som är en utbränd omplacerad svensklärare, och som mister sin lillasyster och känner sig naken och hudlös efter sjukhusvistelsen. Naket skrivet i stil med Linda Boström Knausgård, fast ett annat tillstånd: "Jag var utklädd till mig själv, men själv var jag någon helt annanstans", som Knausgård skriver.

Mark har tappat sin livsdröm, hans mormor bodde i Wien; Östeuropa var avstängt med en mur och med taggtråd. Mark bygger fortfarande sina dockor till dockteater, en egen värd.
"Han började bygga inne i en skokartong. En värld som hette Glitturien. Hans mamma brukade spara överblivna tygbitar i en stor korg, sådant som blivit över när han klippt till något. Och i städskåpet låg några prydligt ihopvikta omslagspapper. Hon ville aldrig låta saker ligga och skräpa i onödan. Ett var ljusblått med vita stjärnor. Glitturien blev ett landskap med en sjö.
   Där ställde han in några plastdjur och en liten stel docka med virkad klänning." (sid 51)

Platser där Elisabeth flanerar är göteborgska; Götaplatsen, Slottskogen, Järntorget. Snökaos november 1995, när personalen fick åka skidor till sjukhuset. Catharina Ståhlgrens bok ger ökad förståelse, borde läsas av anhöriga och de som bemöter liknande situationer i sitt arbete. En känner igen tröttheten och tyngden i hela kroppen vid läsning. En jättefin bok.

"Hon försökte läsa en bok. Men tankarna flög undan och alla dessa relationer. Hur skulle man orka hålla reda på människor i böcker? Hon glömde vad de hette och vilka som kände varandra. Hon brydde sig inte om dem och deras öden. Inte vad de sa eller tänkte. De krånglade bara till allting. Som människor gör. Det fans ingenting hon var så trött på som människor." (sid 76)

Flera smakbitar: HÄR.

knasig titel