”
Han ger mig en kram vid dörren och ett hej då.
Och jag vet att det verkligen är ett hej då nu.
Jag tänker inte mer på det den kvällen och när jag vaknar nästa morgon har jag först glömt det. När jag bred min rostade macka minns jag det, att han ska flytta.”
(sid 23)
Inlandet (2018) av Elin Willows debutroman som berättar om kvinnan som vill lämna allt och börja på nytt och flyttar till pojkväns hemort, och stannar fast det tar slut, i norrländska glesbygden, där bilen är viktig. En stillsam roman med jag-berättare, en bladvändare, man vill bara fortsätta att läsa. Jag tycker mycket om Willows språk, enkelt med egen ton, bra debutant.
"
Det blir aldrig vår här så i år missar jag våren för första gången. Efter vintern kommer en kort försommar eller vårvinter men inte en vår. Jag saknar vårblommorna, märker jag till min förvåning. Blommor har aldrig varit särskilt speciella för mig."
(sid 49)
Att umgås med alla var jag van vid som barn:
"
Jag tänker inte så mycket på min ålder, den suddas ut här. Att Lena bjuder hem mig på middag en dag får mig att tänka på att hon kunde varit min mamma, och hennes två söner som sitter med vid middagen är mer jämnåriga med mig än hon är, men här spelar det ingen roll."
(sid 55)
Det verkar finnas allt man behöver.
"
Jag skaffar ett bibliotekskort.
Jag lånar två böcker, en med snyggt omslag och en av en författare jag läst förut. Båda är nyheter och står på en hylla nära ingången och utlåningsdisken." (sid 194)