köpte den vackraste bok jag sett, 50% på allt på antikvariat Faust vid Götaplatsen

Antikvariat Faust alldeles vid Götaplatsen (KLICKA på bilden).

svalt och skönt

gjorde flera fina fynd och köpte den vackraste bok jag sett.

Film i svtPlay: Krzysztof Kieslowskis Trikoloren-trilogi

Krzysztof Kieslowskis Trikoloren-trilogi, gjord efter franska revolutionens ledord frihet, jämlikhet och broderskap, kan nu ses i svtPlay.

Den blå filmen - Frihet (1993), se: HÄR.

Den enda överlevande från kraschen är den unga kvinnan Julie, de två offren är hennes dotter och hennes man. Julie har förlorat allt och fått hela sin verklighet bortryckt. Men har hon också, genom den tragiska olyckan, uppnått något som skulle kunna kallas frihet? I rollerna: Juliette Binoche, Benoit Régent,m.fl.

Den vita filmen -  Jämlikhet, se: HÄR.

Mannen Karol kastas ut i ett tomrum, förödmjukad av sin franska hustru Dominique. Karol hamnar utan fotfäste i sitt gamla hemland Polen. Hans väg tillbaka till självkänsla är att arrangera en raffinerad hämnd mot Dominiques svek, i ett försök att nå känslomässig jämlikhet. I rollerna: Zbigniew Zamachowski, Julie Delpy, m.fl.

Den röda filmen -  Broderskap, se: HÄR.

Den unga studenten Valentine möter den pensionerade domaren Joseph då hon råkar köra på hans hund med sin bil. Valentine kommer på domaren med att avlyssna sina grannars telefonsamtal börjar han berätta sitt livs historia, hennes avsky vänds till fascination och medlidande, de båda kommer till insikt om ett av fundamenten i vårt sociala liv; engagemanget för vår nästa. I rollerna: Irène Jacob, Jean-Louis Trintignant, m.fl.

Hur läsa och varför av Harold Bloom

"Vi bör läsa i många syften, och få rikligt och varierande utbyte av vår läsning, men uppodlandet av ett självständigt medvetande är utan tvivel ett huvudsyfte när man läser djupt, och det kanske största utbyte man kan ha av litteraturen. Livsglädje och insikt: det är sådana sidor av den ensamme läsarens medvetande som stärks mest av hennes läsning." (sid 209)

Hur läsa och varför av den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom har varit svår att få tag på, trevligt att Modernista nu ger ut den. Bloom inleder med att guida genom de stora genrerna poesi, roman, novell, drama. Och sedan vidare till sina lyrik-älsklingar: William Shakespeare, John Milton, William Blake, Emily Dickinson och andra, innan han introducerar sitt hemlands epik (berättande litteratur).

Bloom tycker mycket om Noveller. Han är en beläst klok man, en behöver inte alltid hålla med honom, men han är riktigt givande läsning. Hans tankar och funderingar väcker ens egna tankar till liv. God litteratur får en att tänka, får en att lära känna sig själv. Bloom har inga pekpinnar, bara förslag till hur man kan läsa. Att lyssna/läsa en bra bok kan vara bättre än lyssna till en annan människa, skriver han. Är man inte den ensamma läsaren, så finns det mycket intressant att prata om med andra bokläsare.

Boken är riktigt rolig läsning, jag läser några kapitel varje varm sommardag och tänker: Imorgon får jag läsa vad Bloom tycker om William Wordsworth! "Läser man över huvud taget modern poesi, då har man på sätt och vis läst William Wordsworth, även om man aldrig läst honom" (sid 141) skriver han. Själv kan jag ju inte jämföra eller lyfta fram det bästa av äldre engelsk poesi; äldre ord, begrepp vilka är omöjligt att googla till, men Bloom ger intressanta vinklar. Så jag hoppade inte över en enda sida i kapitlet Dikter.

"Att vara ensam är vanligen det som kännetecknar våra livsvillkor; hur ska vi befolka denna ensamhet? Dikter kan hjälpa oss att tala med oss själva mer redigt och mer uttömmande, och avlyssna det vi säger." (sid 91)

Bland Romaner finns det en del klassiker man läst, eller har avsikt att läsa; Emma avJane Austen, Henry James, Dickens, Stendhal, Proust, Mann och andra. Melville, Faulkner, Toni Morrison. Skådespel lyfter fram Shakespeare, Ibsen, Oscar Wilde. Bloom avslöjar mycket om handlingen, en får nog ut mest av Bloom om man läst böckerna först och sedan studerar, hur Bloom lyfter fram det läsvärda och jämför med andra författare. Nu kommer jag säga igenkännande "aha!" betydligt oftare när jag läser bra litteratur.

"Inledningsvis pekade jag i förbigående på det faktum att antalet seriösa romanläsare krymper i rask takt, och när jag läser om Proust inser jag att flykten från romanen måste ses som ett utdömande av vishetslitteraturen. Ty var finner vi visdom i våra dagar?" (sid 225)

Flera smakbitar: HÄR.