Poeten Auxilio Lacouture, den mexikanska poesins moder (the mother of Mexican poetry), gör ströjobb på universitetet och hjälper professorer för att få vara nära poeter. Hon gömmer på en toalett på den filosofiska och litterära institutionen i ett av Mexiko Citys universitet, som ockuperas av armén. Hon sitter där i tolv dagar 1968 och minns sitt liv i en medvetandeström som går mellan dröm och vaka. Väldigt många poeter och författare nämns, både chilenska och andra västerländska. Det finns en framtidsscenario i boken:
"Vladimir Majakovskij kommer att vara på modet igen omkring år 2050. James Joyce återföds i en liten kinesisk pojke år 2124. Thomas Mann tar gestalt i en ecuadoriansk farmaceut år 2101.
Marcel Poust faller i förtvivlad och långvarig glömska från och med 2033. Estra Pound försvinner från en del bibliotek år 2089. Vachel Lindsay blir en poet läst av massorna år 2101.
César Vallejo kommer att läsas i tunnlarna år 2045. Luis Borges kommer att läsas i tunnlarna år 2045. VIcente Huidobro kommer att läsas av massorna år 2045.
Virginia Woolf kommer att reinkarneras i en argentinska, en berättare, år 2076. Louis-Ferdinand Céline träder in i purgatorium år 2094. Paul Éluard kommer att läsas av massorna år 2101.
Själavandring. Poesin kommer inte att försvinna." (sid 165)
