"
Nej, hon var inte som de, men ingen kunde hjälpa det. Hon såg vad andra inte såg, hörde vad ingen annan hörde, därför måste hon också förnimma, tala och tänka på ett annat sätt. De andra, de levde i en tom atmosfär, på en obefogad jord. Men Greta såg, att atmosfär var myllrande full av liv, att marken knappt erbjöd en fotbred yta fri från obekanta varelser som krälade, hoppade, sprang eller gick, ett okänt, men därför inte likgiltigt liv."
(sid 206)
Samlade noveller av Mirjam Tuominen gavs ut mellan 1938 och 1946. Nu läste jag
Galna Greta (1943);
Skriven efter betraktande av P. Bruegels målning: Dulle Griet, som berättar om flickan som är annorlunda och rädd för småkryp och vill inte trampa på dem. Mästerligt beskrivet av Tuominen. Hon sköter sina sysslor på gården men tycker inte om det, hämta vatten och annat. En dag händer det att en alkoholdoftande man våldför sig på Greta och hon föder en son. Alla i familjen är rädda för att lämna dem ensamma på tu man hand. Sonen växer och vill inte kalla Greta för mor.
"
Arbetet inomhus blev henne förhatligt. Hon rymde ifrån det, så fort hon kunde. Disken, byket, städningen, alla avskydda, meningslösa sysslor, som dagligen skulle upprepas för att aldrig ge ett varaktigt resultat, dessa sysslor som man försökte fängsla henne med och hoppades skulle göra henne till en människa lik alla andra."
(sid 208)
35. Läs en novell vars titel är en allitteration (alla orden börjar på samma ljud).