köket 🌶 selfie

Denna årstid äter jag frukost på altanen på östsidan, där solen går upp.

1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta: chili.

2. Den kokboken rådfrågar jag ofta: höftar vad som finns i kylen, och jag är väldigt förtjust i att läsa i gamla illustrerade kokböcker, gamla foton, nästan som historieböcker, man kan se hur livet förändrats.

3. Den köksprylen är jag glad att jag har: vattenkokare till mitt te, maken fick ärva svärsonens sodastreamer, jag dricker vanligt kranvatten.

4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den: stora kaffebryggaren, "alla" dricker ju te, eller presskaffe.

5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök: trevliga människor.

6. Den prylen gör mitt kök speciellt: Runt köksbord köpt 1972, trädet kommer från bjälkar av gammalt hus i Gamla stan Stockholm, blåfuru.

Selfie hos: Klimakteriehäxan.

Stacken av Annika Norlin

Stacken (2023) av Annika Norlin
Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Vad är det som händer nere vid vattnet? Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt.
Ett gäng vindklippta människor som ville hoppa av ekorrhjulet av olika anledningar. De hamnar på samma plats och blir en grupp, som en myrstack där alla har olika uppgifter att sköta.

Jag har läst noveller av Annika Norlin tidigare, hon har otrolig förmåga att beskriva människor. Denna är en riktig bladvändare.

"Jag orkade allt. Jag hade byggt upp ett imponerande kontaktnät, det blir så om man spenderar åtta år på tio-tolv olika arbetsplatser. Jag gick ut efter jobbet, nästan varje kväll. Först jobbade jag över, sedan gick jag ut. Jag gick på fotbollsmatcher, på teaterföreställningar, på fester, till gymmet. Jag drack drinkar på barer, sprang löprundor, hade bokklubbar. Jag doppade tån i gemenskap, i några timmar doppade jag. Sedan gick jag hem, till min lägenhet, som jag köpt själv, målat väggarna i färgen äggskal. Jag hade stora utgifter, lånen var dyra, men jag älskade varenda kvadratmeter av lägenheten, som förklarade för mig att jag var autonom. Jag var beredd att arbeta ihjäl mig för att fortsätta ha den." (sid 11) Flera smakbitar: HÄR.

picknick á la Gustav III #13

Andreas i kungens park av Ulla Sundin-Wickman (1965) hittade jag på loppis efter att ha besökt Hagaparken, trevligt illustrerad.

Mysigt ställe att ha picknick på sommaren i Hagaparken.

Gustav III byggde Ekotemplet i Hagaparken för att kunna äta ute.Kalla dagar åt Gustav III inne i sin paviljong med föräldrarna.