Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

17 november 2025

Lappin och Lapinova av Virginia Woolf

Lappin och Lapinova (1938) av Virginia Woolf finns i nyöversättning av Alva Dahl i Novellix - och finns även i Virginia Woolfs samlade noveller och prosaskisser. En kort berättelse om barnlösa paret Rosalind och Ernest Thorburn som kallar varandra för smeknamn. De lever i en bubbla, i en värld som bara de två förstår. Hon kan inte riktigt förlika sig med det liv de lever, som gift - vilken kvinna kunde det på den tiden. Som en kanin i fällan.

Novellen gavs ut första gången på svenska i Vecko Journalen 1952.

Novelltolvan
i november: Virginia Woolf hos: Ugglan.

16 november 2025

återseende 📖 kultur

Svår fråga, många favoriter döda... Läst Andromeda, Sanningsberget och Aftonland av Therese Bohman och gillat, köar nu för Kammakargatan. Köar för Konsten att försvinna av Ellen Mattson och Trakten av Anna-Karin Palm. Gillat det jag läst av Sally Rooney, även Intermezzo.

Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson, gillat allt hon skrivit.

Lånat Kejsaren av glädjen av Ocean Vuong.

Varje jul läser jag bitar av Christmas Days av Jeanette Winterson.

Vilken författare vill du återse? undrar enligt O i: veckans Kulturfråga.

Den sista vargen av László Krasznahorkai


Den sista vargen (Az utolsó farkas 2020) av László Krasznahorkai, tre berättelser som på olika sätt öppnar texten lika mycket som den kör in en pil rakt in i människans mest fördärvbringande sidor.

Han är författare och får i uppdrag att skriva en text om den sista vargen i Extremadura, ett högslättsområde som tidigare var utposten för de spanska erövrarna. Det är högst ovisst varför han, bosatt i Berlin, fått uppdraget. Av misstag? Har han tagits för någon annan? Ödet? Uppdraget, som kanske inte är ett uppdrag, växer i storlek och blir till en alltigenom olycksbringande upplevelse, likt en berättelse utan början och slut, en mening som förvägras att sätta punkt eller till den sista vargens sorgesamma ylande.
Jägmästaren Herman får i uppgift att utplåna ett skogsområdes sista rovdjur. Han tar sig an uppdraget med friskt mod, men kommer snart på andra tankar. Mycket böcker om vargar även av svenska författare.

den sista vargen dog - dog!? frågade han skarpt och nickade åt tolken att förklara, ja, svarade viltvårdaren med sina kompakta meningar, vi ska dit, där den sista vargen dog, men innan dess ska ni få se  var de sköt de sista vargarna - vad för något?!, frågade även ungraren nu - de sista vargarna?! vad pratar han om, han såg mot baksätet, alltså mot tolken