Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten är hennes femte loggbok. Hon är både rolig och allvarlig. Malmsten funderar om man kan avstå från något man inte ens vet att man hade? Det är en fördel att vara svensk i Sverige; man behandlas med respekt och får särbehandling. Men de är inte de svenska männen som reser sig för äldre i tunnelbanan.
Bodil Malmsten skriver rappt och enkelt, man förstår. Många saker ventileras. Konsulter, konsulter, konsulter kostar massor med pengar. Malmstens eget förslag att anlita henne att hålla i språkkurser på finansdepartementet verkar lysande, i stället för externa dyra språkkonsulter. "I styrelserum och på ledande positioner är kvinnorna minoritet men på affischerna i tunnelbanan i överväldigande majoritet, unga retuscherade kvinnor med fuktiga ögon, marknadsmässiga munnar som sköten och photoshoppade kroppar", skriver Malmsten.
6 kommentarer:
jag får kanske ta och läsa en loggbok...
Mrs Calloway, Bodil Malmsten är mycket trevlig och tankeväckande läsning.
Mycket träffande iakttagelser och jag ska också ta och läsa den här boken!
Ingrid, Bodil har många träffande iakttagelser.
Jag har inte läst något av av henne. Alla verkar lyriska men jag har inte kommit till skott. Läste förresten ut Helioskatastrofen och det var en synnerligen märklig bok! Vad tyckte du?
Znogge, Helioskatastrofen var lite knepig i början, men tog sig sedan, bra beskrivning om en bipolär sjukdom. Bodil Malmsten skriver väldigt varierande.
Skicka en kommentar