Villette av Charlotte Brontë

"Hur ska hon ta sig fram i den här världen och utkämpa livets strider? Hur ska hon stå ut med de chocker, avvisanden, förödmjukelser och den tröstlöshet som böckerna och mitt förnuft säger mig väntar allt levande." Hon reste nästa dag, darrande som ett asplöv när hon tog avsked. Men hon visade självbehärskning.

Villette (1853) av Charlotte Brontë finns nyöversatt (av Anna-Karin Malmström Ehrling, Per Ove Ehrling) hos Modernista. Den föräldralösa Lucy Snowe flyttar mellan avlägsna släktingar som sällskapsdam, många andra möjligheter fanns inte för ogifta kvinnor. När husfru dör är den tjugotvååriga Lucy Snowe utan hem. Hon reser åtta mil till London utan att känna någon där. Hon har svårt att förstå det konstiga engelska som pratas där, hon sover sin första natt i ett värdshus i skuggan av St. Paul´s Cathedral.
"Efter att ha ätit frukost gick jag ut. Mitt hjärta var fyllt av förtjusning och glädje - att gå ensam i London var i sig ett äventyr. Kort därefter befann jag mig på klassisk mark - Paternoster Row. Jag gick in i en bokhandel som ägdes av mr Jones. Jag köpte en liten bok - en extravagans jag inte hade råd med."

Lucy Snowe reser till Villette och arbetar som protestantisk lärarinna på en engelsk katolsk flickskola, inte helt lätt. Hon funderar hur hon skulle kunna ta sig fram här i livet och få en mer oberoende ställning: "Det är billigt att leva", sa jag till mig själv, "i den sparsamma staden Villette, där människor är klokare än de är i kära gamla England, såvitt jag förstår. Oändligt mycket mindre bekymrade för det yttre och inte så angelägna att visa upp sig. Ingen skäms det minsta för att leva precis så enkelt och sparsamt som man finner lämpligt. Hyran behöver inte bli hög, om man inte behöver ha för stora anspråk. När jag har sparat tusen francs, ska jag hyra en lägenhet med ett stort rum och ett par mindre. I det stora rummet möblerar jag med några bänkar och skrivbord, en svart tavla och ett podium med stol och bord till mig själv. Sedan skaffar jag en svamp och några vita kritor och börjar ta emot dagelever och så arbetar jag mig uppåt."  

Flera smakbitar: HÄR.