Alice Lyttkens skrev "feminist" redan 1937

Överraskande att ordet feminist används på fyra olika ställen i Alice Lyttkens roman Det är dit vi längtar (1937). Middagsgästerna i boken har en diskussion om kvinnor i arbetslivet: ”Och hon var dock en framstående så kallad kvinnosakskvinna och feminist.” De manliga äldre personerna använder ordet feminist med negativ klang i diskussion med de yngre kvinnorna. ”Det värsta är, att många av kvinnokämparnas hetsigaste motståndare finns bland kvinnorna själva”, tänker bokens huvudperson Ann och fortsätter: ”Och det är ju bevars genant att bli skälld för feminist!”

Kvinnor har inte samma möjlighet i arbetslivet som män: ”Trots sin begåvning hade [fröken] Ekstrand ingen möjlighet att [...] mäta en mans och en kvinnas handlingssätt med samma måttstock.” Problemet tas upp på flera ställen i romanen: ”för att visa att jag dög något till, måste jag skaffa mig ett så kallat manligt yrke.”

I nummer 5/2014 av Vi läser visar Louise Epstein sin bokhylla och säger: "Lyttkens var superfeminist, var före sin tid och är lite bortglömd idag. Den venetianska spegeln hette min absoluta favorit. Det var underhållande och lite mystiskt och samtidigt spännande; hur väljer man egentligen sitt eget liv och hur kan man ta kommandot?"