Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

22 oktober 2017

CP-upproret av Lars Mullback

"Vi bara pratade och pratade och den dagen var första gången jag minns att jag kunde dra nytta av mitt filmintresse. Jag berättade om hur pappa brukade läsa textremsorna högt för mig när vi tittade på gamla svart/vita filmer tillsammans.
Av en tillfällighet skulle de båda sjukgymnasterna gå på bio på kvällen och se en svart/vit film av Woody Allen. På något sätt charmade jag tydligen särskilt den ena. Hon frågade om jag ville följa med. Det ville jag och det fick jag, när vi frågat avdelningsföreståndaren på min avdelning." (sid 111)
Filmregissören Lars Mullback föddes med en grav CP-skada som gör att han har svårt att röra sig och prata. I Ungern genomgick Mullback en speciell behandling med konduktiv pedagogik och lärde sig att äta själv och klä på sig. Som 34-åring från totalt beroende till helt självständig, se HÄR. Läs mer i hans blogg: HÄR. Nu har Mullback uppfyllt sin barndomsdröm och spelat in 26 kortfilmer till tv och en långfilm. Och skrivit tre romaner plus denna trilogi. Första delen CP-upproret : Att göra det omöjliga innehåller 9 berättelser.
"...att Johannes hade lättare att röra armar och händer istället för munnen, därför ville hon lära honom teckenspråk istället för tal.
 Min klippare, Susanne, kände igen sin egen son, som heller inte ville prata under de första levnadsåren.
- Tänk om den där jävla habiliteringen fått tag i min August, sa Susanne, och lärt honom teckenspråk istället för att få honom att prata. Vem hade han blivit då? frågade hon sig själv och rös.
  Nu var August civilingenjör och framstående pianist." (sid 193)

Två av mina egna barn var också sena med talet, gick hos logopeden. Tre generationer har varit sena, har inte fått någon förklaring. Vårt första barnbarn pratade inte heller under de första åren. Min dotter började själv förstärka kommunikationen med teckenspråk, vilket underlättade mycket - och gav den lilla flickan självförtroende eftersom vi förstod henne. Tills hon började prata vanligt som sina jämnåriga.

"Mina ben och fötter har jag alltid varit extra rädd om. Jag skriver ju maskin med fötterna. Alla mina böcker och filmmanus har jag skrivit med fötterna. Jag kör bil med fötterna och gör en massa saker med fötterna." (sid 103)
Jag ryser och blir glad vartannat när jag läser Mullbacks och dessa olika människors berättelser, deras kämpande mot bättre vård och förståelse. Sjukgymnasternas bristande kunskap om CP-skador. En viktig bok om politikernas tröghet, ovilja mot bra behandlingar, missförstånd.  Boken är trevligt och intressant  skriven, borde ingå som kurslitteratur för sjukgymnaster, bra läsning för alla som känner någon med CP-skador, och för alla som kämpar på.
Flera smakbitar: HÄR.

24 kommentarer:

Lottens bokblogg sa...

Tack för smakbiten - låter som en intressant bok. Förståelsen för även "handikapp" (gillar inte ordet men vet inte vad jag ska använda...) av andra slag är låg i samhället. Tycker jag av egen erfarenhet.

Hanneles bokparadis sa...

Lotten, förståelsen är låg, och det finns hjälp och metoder som inte används på grund av okunnighet. Och pengar.

Mrs Calloway sa...

barn har ju sin egen takt. många tiger länge för att sedan plötsligt öppna munnen och tala precis så mycket som kunde förväntas av dem. den här boken borde läsas av alla och naturligtvis vara kursbok också. tack för smakebiten!

Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, ju fler som läser, desto bättre förståelse och ökad kunskap!

Monika sa...

Det är ju så enkelt att vi alla är olika och måste få vara olika. Med lite tålamod och rätt "behandling" så skulle nog många kunna klara sig bättre.

Hanneles bokparadis sa...

Monika, olikhet är bra, tråkigt annars. Många vill ju klara sig själva och vara oberoende, speciellt yngre.

astridterese sa...

Det er helt utrolig fantastisk at det er mulig!
Den boken havner på min leseliste!
Ha en riktig fin søndag!

Hanneles bokparadis sa...

Astrid Terese, visst är det fantastiskt!

Sara Pepparkaka sa...

Jag hoppas alla med funktionshinder av olika slag skulle få den hjälp och stöd de behöver.

Hanneles bokparadis sa...

Sara, verkar bli sämre just nu.

Birthe sa...

Rett og slett fantastisk!

Hanneles bokparadis sa...

Birthe, hoppas många fler får denna möjlighet!

Villa Frejas bokblogg sa...

Tack för smakbiten. Vilken underbar resa.

Boklysten sa...

Låter so en väldigt viktig bok. Tack för smakbiten!

Hanneles bokparadis sa...

Freja, tänk att äntligen kunna klara sig själv!

Boklysten, bra om många läser och får insikt.

Åsa sa...

En solskenshistoria, härligt när det går så bra. Tack för smakbiten!

Bokdamen sa...

Fantastisk historia och resa, en bok som borde vara obligatorisk i skolor och lite överallt, tack för smakbiten!

Hanneles bokparadis sa...

Åsa C, men Lars fick kämpa!

Bokdamen, ju fler som läser, desto bättre blir det för många!

Mia Eggimann sa...

Tack för smakebiten. Tack och lov hade vi en bra sjukgymnast och läkare så min dotter fick bra hjälp.

Hanneles bokparadis sa...

Marie, skönt när man hamnar rätt!

Robert W sa...

Min äldsta dotter var lite sen med talet, vilket oroade mig. Men plötsligt lossnade det. Det är viktigt att komma ihåg att barn är olika.

Hanneles bokparadis sa...

Robert W, precis, men visst kan man bli orolig som föräldrer.

Benita sa...

Tack för smakbiten!

Hanneles bokparadis sa...

Benita, var så god!