Historiens metoo-vrål : är jag inte människa av Ebba Witt-Brattström

Historiens metoo-vrål : är jag inte människa av Ebba Witt-Brattström är en historisk genomgång om vad kvinnorna har fått utstå under historiens gång; övergrepp på flickor och kvinnor från Antiken fram till idag. En viktig och oerhört stark bok med sina citat från litteraturen och verkliga livet. Detta eviga att kvinnor har sig själv att skylla, även mödrar kan säga så till sina döttrar, inget stöd någonstans, inte från medsystrar. Vi behöver våra vänner, lärarnas stöd, men så är det inte alltid. Vi måste våga anmäla. Även författaren har varit feg, inte riktigt kunnat stödja sina medsystrar, väcktes av #metoorörelsen:
    "Vi som ser men inte vill förstå. Eller värre: Vi som förstår men inte vågar knysta, inte ta ställning. Är vi fega medbrottslingar?" (sid 23)

Våldet mot kvinnor är känt från skönlitteraturen (gedigen litteraturlista i slutet av boken). Märta Tikkanen skrev Män kan inte våldtas (1975), blev film också, kvinnans avsikt var att få andra män avstå från övergrepp. Sofi Oksanen har i Utrensning beskrivit obehagligt sexuellt våld. Margaret Atwood i Tjänarinnans berättelse (1986). Simone de Beavoir, Doris Lessing, Elin Wägner, Kerstin Thorvall, Elena Ferrante, Kerstin Ekmans Häxringarna (1974), Elfriede Jelineks Lust, några av exemplen ur litteraturen.

Trovärdighet, lotteri för kvinnan om mannen blir dömd, i våldtäktsmål blir mannen ofta frikänd. Lagarna ändras men är inte alltid till kvinnans fördel. Tensta rättegången är en av många.

Efter Selma Lagerlöf tog det flera decennier innan Svenska Akademien belönade en kvinnlig författare, Nelly Sachs fick ett halvt pris 1966: "Där kan vi snacka om svarta hål och kvinnor som försummad grupp. Plus manligt tolkningsföreträde av, i detta fall, litterär kvalitet." (sid 54)

"Medbrottslighet förutsätter medberoende. Flickor uppfostras att tiga still om sina övergrepp. De blir medberoende, vilket innebär att anpassa sitt beteende efter närstående med destruktiva och problematiska beteenden" (sid 102).  
Virginia Woolf (Professions for Women 1931); att vara medberoende snäll flicka brottas de flesta med; att avstå från att vara en snäll flicka, är det svåraste av allt, bli allas dörrmatta. Väluppfostrad och självförnekande. August Strindberg såg tydlig: "varje kvinnans försök till självständig existens utan hjälp och stöd av mannen slutar illa".

Våldet mot kvinnor har många ansikten, många platser och många tider. Från Antiken och fram till idag. Men det finns goda män. Varför har man tigit? Kanske för att inte riskera att kränka den majoritet män som inte är förövare, mån som inte hatar kvinnor. Men detta slags hänsyn gör de utsatta kvinnors lidande värre.

bernur sågade ner boken: HÄR.