Och vad har de att göra i en bok om manlighet och kristen tro? Det som framför allt förenar dem är deras komplexitet och paradoxala överskridande av alla gränser. Tintomara är genus- och religionsöverskridaren par excellence. Figuren uppträder än som kvinna, än som man och är trots sin ovetskap om kristendomen den som står den kristna tron närmast. Den effeminerade Borg med sina övermänniskopretentioner är ateisten som inte klarar sig utan en Fader Vår, medan prästen Ekenstedt, som borde vara själva personifikationen av en kristen man, har uppenbara blottor i såväl sin manlighet som sin kristna tro. Därför blir mötet med dem ett spännande och oförutsägbart äventyr. Nästan 400 sidor och 1,2 kg litteraturvetenskap. Alltid lär man sig något, får mer förståelse för dessa klassiker. Riktigt intressant och rolig läsning.
"Svindlande höjder utkom visserligen ett drygt decennium efter Drottningens Juvelsmycke, men det finns förbindelselänkar av annat slag än rent genetiska mellan Almqvists svindlande höjder och Brontës, även om steget kan förefalla långt från Tintomara, som bland annat beskrivs som en naturlig gratie och en graciös älva, till Brontës råbarkade Heathcliff (och Catherine). Hos Brontë möter en sublim natur i dess vilda "maskulina" infattning och paret på heden är i symbios med denna natur. De är "androgyna" gränsvarelser, som förenar det mänskliga och det djuriska, det manliga och det kvinnliga, det himmelska (i kärleksextasen) och det underjordiska, det barnsliga och det profetiskt visa." (sid 84)
37. Läs en bok med en karaktär med samma yrke som du - eller ditt drömyrke.
2 kommentarer:
Där har du hittat en intressant bok! Tack för tipset. Jag får lust att läsa om i havsbandet, jag tror att vi har den i hyllan. Och Drottningens juvelsmycke också. Det är så länge sedan jag läste den.
Mösstanten, en riktigt intressant bok. Strindberg är intressant att läsa fortfarande, tidlöst, men han var väldigt produktiv, ojämnt. Almqvist, Strindberg och Lagerlöf är alla läsvärda fortfarande.
Skicka en kommentar