Ett barn av Thomas Bernhard

"Varje kväll var Orientexpressen höjdpunkten. Där satt passagerarna alldeles intill de klart upplysta fönstren och åt med silverbestick sin läckra måltid. Under loppet av några sekunder skådade jag in i en värld av lyx. Sedan började jag skaka av sköld och sprang hem." (434)

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn (översättning Susanne Widén, Lars W Freij) av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. Den sista delen Ett barn berättar om tillvaron som barn under uppväxttiden på den tyska sidan. Thomas får börja skolan ett år tidigare, bara fem år gammal. Han har aldrig träffat sin far, moder öser sin ilska över fadern på den lille pojken. Mycket aga, han blir sängvätare, mera straff och förnedring. Hans fläckiga lakan hängs till allmän beskådan, i avskräckande syfte, för att alla ska kunna se vad du är för en! sa hans mor. Hans sängväteri blev värre med tiden. Han skickas långt hemifrån till ett hem för svåruppfostrade barn. Bernhard  besöker stället efter fyrtio år, ingenting hade förändrats. Morfar är viktig person, samlar och skriver böcker.

"I arbetsrummet i Mirtelbauernhäuslhade de inte fått plats utan till största delen måst stuvas undan på vinden. Nu var väggarna i det nya arbetsrummet i Ettendorf fulla. Jag hade inte en aning om att jag hade samlat så mycket ande, sade han, och så mycket andefattigdom med för den delen. Hegel, Kant, Schopenhauer var bekanta namn för mig, och jag tänkte att någonting oerhört måste dölja sig bakom dem. För att inte tala om Schopenhauer, sade min morfar. Allihop bergstoppar, ouppnåeliga. Nu satt han där och rökte sin pipa, och jag sade till mig själv att det i alla fall var bra att jag inte tagit livet av mig, utan hållit ut tills jag fick återförenas med morfar. Vi var på god väg att öppna ett nytt paradis åt oss i Ettendorf" (sid 439)

Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten (Modernista) är en hyllning till läsning, hon delar med sig av sina favoritförfattare bl.a. Thomas Bernhard. Malmsten skriver, att "Thomas Bernhard, den bland mina besläktade som jag ser upp till, inte indelar sina böcker i kapitel, att thomasbernhardböckerna är skrivna som i ett enda andetag, är undantaget som bekräftar regeln. Det finns inga regler, bara undantag." (sid 87)

Flera smakbitar: HÄR.

Gå av Thomas Bernhard

"Möter vi någon tänker vi mycket snart, ett så outhärdligt möte. Gör vi en resa säger vi mycket snart en så outhärdlig resa, ett så outhärdligt väder, säger vi, säger Oehler, om vilket väder som helst, när vi funderar över vilket väder som helst. Är förståndet skärpt, är tänkandet det mest hänsynslösa och det klaraste, säger Oehler, måste vi med detsamma säga om allting att det är outhärdligt och förfärligt. Konsten ligger alltså otvivelaktigt i att uthärda det outhärdliga och, vilket är förfärligt, i att inte förnimma det som sådant, som förfärligt." (sid 12)

jag läser Thomas Bernhard "baklänges", för Gå (Gehen 1971) är nyutgiven av Tranan. Berättarjaget och hans vän Oehler brukade vara ute och gå på onsdagar, nu är de även ute och går på måndagar. Oehler var tidigare ute och gick med Karrer men nu är Karrer inlagd på sinnessjukhuset Steinhof.

"Vi kan inte säga att vi tänker som vi går, lika lite som vi inte kan gå som vi tänker, eftersom vi inte kan gå som vi tänker, inte tänka som vi går. Går vi intensivt en längre tid med ett intensivt tänkande, säger Oehler, så måste vi snart avbryta gåendet eller snart avbryta tänkandet, eftersom det inte är möjligt att tänka och gå lika intensivt en längre tid." (sid 88)Man kan inte låta bli att tänka på det absurda paret i I väntan på Godot av Samuel Beckett där det inte händer så mycket, ändå kan man inte sluta läsa (eller sluta se på pjäsen).

"Vi måste satsa allt på, säger Oehler, och alltid fullt medvetet fästa största vikt vid att just vara i kontakt med de besvärligaste människorna, med de mest enastående och de mest ovanliga, eftersom bara den kontakten har verkligt värde. Alla andra kontakter är värdelösa, säger Oehler, de är nödvändiga, med värdelösa." (sid 40)

Thomas Bernhard är inte direkt någon muntergök och han ogillar staten Österrike. Oehler pratar mest, som konstnären Strauch i Frost. Vem av dem är mest sammanhängande, är svårt att säga.
"De här personerna ställer ständigt oviktiga frågor och får därigenom ständigt oviktiga svar, men det lägger de inte ens märke till. Liksom de inte lägger märke till att de av dem ställda frågorna är oviktiga och därigenom meningslösa, lägger de inte märke till att de svar som de får är oviktiga och därigenom meningslös." (sid 51)

Inte bara litteraturprofessorn och akademiledamoten Anders Olsson gillar Thomas Bernhard, han är även en av Bodil Malmstens favoritförfattare. Malmsten kunde läsa på originalspråk, hon har översatt en av Bernhards pjäser.
Även bernur har läst Gå: HÄR.

tre av samma - tisdagstrio

Inte bara litteraturprofessorn och akademiledamoten Anders Olsson gillar Thomas Bernhard, han var även en av Bodil Malmstens favoritförfattare.

Ja av Thomas Bernhard berättar om en vetenskapsman som har dragit sig tillbaka på landet för att ägna sig åt sin naturvetenskapliga forskning, men han mår inte så bra av ensamheten och isoleringen.

Ave Vergilius av Thomas Bernhard är en långdikt han skrev i början av 60-talet i Oxford och Sicilien.

Gå (Gehen 1971)  av Thomas Bernhard där berättarjaget och hans vän Oehler brukade vara ute och gå på onsdagar, nu är de även ute och går på måndagar. Oehler var tidigare ute och gick med Karrer men nu är Karrer inlagd på sinnessjukhuset Steinhof.

Tre böcker av samma författare (som du har läst eller vill läsa mer av) - Temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Mina priser av Thomas Bernhard

Mina priser av Thomas Bernhard tar upp hans ovilja att ta emot priser, men pengar behöver han ju för att leva. Mina priser, en nybörjarbok för Bernhard-läsare, skriver Bodil Malmsten. Korrektur av Bernhard är tydligen svår enligt Malmsten, den har jag inte läst än.

Mellan 1964 och 1976 tilldelades Thomas Bernhard flera av den tyskspråkiga litteraturens allra förnämsta priser. Trots sin misstro mot etablissemangen accepterade han dem alla med ursäkten att han behövde pengarna. Mina priser är personlig och lite smårolig lättläst bok om Bernhards relativt fattiga författarliv, hur han böjer sig och håller tal han inte vill för att klara av sina skulder. Ibland kände han sig missmodig med sitt skrivande.

"Jag ville inte längre veta av litteraturen. Den hade inte gjort mig lycklig, utan sparkat mig ner mig i den kvalmiga och stinkande grop, som inte längre gick att undkomma, trodde jag. Jag förbannade litteraturen och min otukt med den och gick till byggfirmor och tog ett arbete so lastbilschaufför i firman Christophorus, belägen på Klosterneuburgerstraße. I Flera månade körde jag ut öl för det berömda Gösser-bryggeriet. Där lärde jag mig inte bara att köra lastbil bra, utan lärde också känna hela staden Wien ännu bättre än jag dittills känt den." (sid 38)

återvinning à la Thomas Bernhard

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. I Andhämtningen berättar Bernhard om tiden när han som knappt artonåring hamnade på sjukhuset. Han fick ligga i samma sal med döende gamlingar.

Hans käre morfar dog strax före hans födelsedag, ingen i familjen vågade berätta det för honom.  Bernhard fick ärva hans skrivmaskin och kläder:
"en troligtvis redan drygt sextioårig amerikans L.C. Smith. Tillsammans med denna sin skrivmaskin hade han till mig testamenterat en kostym, två kavajer, två par byxor och en så kallad schladminger, en vinterrock fodrad med grönt kläde liknande det som brukar finnas på biljardbord. Dessutom, icke att förglömma,hans så kallade vandrarväska, där han på sina långpromenader hade förvarat blyertspenna, anteckningsblock och andra småsaker, som hade tyckts honom nödvändiga." (sid 258)

Bernhard var mycket glad åt dessa kläder när han flyttades till konvalescenthemmet, för han hade alltid tyckt om sin morfars kläder:
"Sedan hon [mor] hade gått kunde jag genom den öppna dörren till mitt skåp titta på dessa morfars efterlämnade klädespersedlar, som jag hade tyckt så mycket om att se på honom och som nu var mina, i timmar kunde jag ligga i min säng och bara fortsätta att tänja ut det nöjet." (sid 272)

Ave Vergilius av Thomas Bernhard

 Där jag bodde kan
    din otuktiga röst höras
inte en enda dömande sentens
    fann mig i din skugga ...

Mitt förhållande till floderna
    står mellan dig och mig
jag har bara en tanke:
    att slösa bort det vansinniga landet,
de förtvivlade bäckarna med alla
     barn och barnbarn ...

Ave Vergilius (2021) av Thomas Bernhard är en långdikt han skrev i början av 60-talet i Oxford och Sicilien. Jag har läst Thomas Bernhards långa lite svarta självbiografiska böcker och gillat dem. Hans upprepande kritik av det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med sitt förflutna har ständigt lockat nya läsare.
Malte Persson skriver i efterordet att Ave Vergilius kan läsas som ett avsked till poesin. Bernhard är redan kanoniserad författare när han publicerar dikten. Hans förebilder har varit T. S. Eliot och Ezra Pound.
                                                          Recension: HÄR.

Självbiografierna av Thomas Bernhard

"När vi numera klockan sex störtade upp ur sängarna och ut till tvättrummet och sedan vidare till läxläsningsrummet, var det inte för att lyssna på dagens första nyhetssändning från Führerns högkvarter utan för att i kapellet undfå den heliga nattvarden, varje dag gick eleverna till nattvarden, över trehundra gånger om året således, och jag skulle väl tro att vi alla tyckte att det kunde räcka för resten av livet. Faktiskt var de yttre spåren av nationalsocialism i Salzburg utplånade, som hade denna fasansfulla tid aldrig existerat. Efter åren av förtryck trädde katolska kyrkan fram igen, och all makt låg hos amerikanerna. Nöden var vid den här tiden ännu värre än tidigare, folk hade ingenting att äta och vad kläder beträffade hade de bara det allra nödvändigaste" (sid 66)

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. Första delen Orsaken berättar om tiden i det totalitära Österrike, Bernhard i den stränga internatskolan i Salzburg, de allierades bombattacker över staden, dagarna i skyddstunnel, där luften tog slut, barnen svimmade och dog. Hans fiollektioner, som morfar betalade, straff och örfilar på skolan av sadistisk lärare, tankar om självmord. Krigets meningslöshet.

"Brott begicks i aldrig tidigare skådad omfattning, under tiden omedelbart efter krigsslutet rådde ännu mycket större rädsla än tidigare, för att komma över något ätbart hade vilken människa som helst kunnat slå ihjäl precis vem som helst. Folk blev ihjälslagna på grund av en bit bröd eller därför att de fortfarande hade en ryggsäck i sin ägo. De som kunde räddade sig, och de flesta kunde rädda sig genom att helt enkelt avstå från praktiskt taget allting."(sid 67)

Flera smakbitar: HÄR.

Kylan av Thomas Bernhard

"Trots att jag var så ung var jag en välutbildad skeptiker, jag var beredd på allt och alltid på det värsta. Detta betraktar jag än idag som min bästa egenskap." (sid 298)

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. I Kylan berättar Bernhard om tillvaron på lungsotssanatorium Grafenhof, fruktansvärda förhållanden för en ung människa. Hopplöshet, patienternas tillstånd förbättrades inte. I början hade han inte ens sjukdomen.

"Varför skulle just jag, den mest meningslösa, mest överflödiga, mest värdelösa människan i historien få tro sig utgöra undantaget från regeln eller ens för ett enda ögonblick göra anspråk på detta, på att klara mig när miljoner andra helt enkelt inte hade klarat sig. Nu skulle jag, tänkte jag, gå raka vägen genom helvetet in i döden. Jag hade förlikat mig med det. Under så lång rid hade jag gjort uppror mot det, nu gjorde jag inte uppror längre, jag fogade mig. Vad hade hänt med mig?" (sid 300)

Betong av Thomas Bernhard

Betong (1982) av Thomas Bernhard är en studie i ensamhet och prokrastinering, skriven med Thomas Bernhards oförlikneliga ordflöde och mörkt humoristiska världssyn.
I tio år har Rudolf försökt tänka ut den perfekta inledningsmeningen till sin planerade bok om kompositören Felix Mendelssohn Bartholdy. Men eftersom hans syster Elisabeth ständigt förstör den ro han behöver för att skrida till verket beslutar han sig för att resa till Mallorca, där minnen från en tidigare vistelse gör sig påminda.

"Redan när vi var barn försökte hon vid varje tillfälle störa mig, fördriva mig från mitt tankeparadis, som jag kallade det. När jag hade en bok i handen, förföljde hon mig ända tills jag lade undan boken, hon triumferade när jag full av vrede slängde den i ansiktet på henne. Jag minns precis: hade jag brett ut mina kartor på golvet, min livslånga lidelse, så steg hon fram ur sitt gömställe bakom min rygg och skrämde mig genast och trampade rakt på det ställe som jag hade riktat hela min uppmärksamhet på, överallt där jag hade brett ut mina älskade länder och världsdelar för att fylla ut dem med mina barnsliga fantasier ser jag hennes fot plötsligt och elakt placerad på dem." (sid 12)

Analfabeten av Agota Kristof

"Här måste jag nämna den store österrikiske författaren Thomas Bernhard, som aldrig upphört att kritisera och klandra - med hat och kärlek, men också med humor - sitt land, sin tid och samhället han levde i.
   Han dog den 12 februari 1989. Thomas Bernhard kommer hädanefter inte att skriva mer. Än värre: han har förbjudit all publicering av sina efterlämnade manuskript.
   Det var det sista "nejet" till samhället från den genialiske författare till boken med titeln Ja. Den står här framför mig på skrivbordet" (sid 29)

Analfabeten av Agota Kristof är en liten stor bok, handlar om hur hon lärde sig läsa i Ungern redan som fyraåring, hon berättar sagor för sina syskon, skriver dagbok på hemligt språk. Hon går i statlig internatskola, har inte ens råd att betala skomakaren, som lagat hennes enda par skor. Då kommer hon på att skriva och spela pjäser för sina kamrater som betalar villigt. De tvingas underkasta sig och lära sig ryska.

Hon är gift och har ett litet barn när hon flyr över gränsen till Schweiz, får arbete på fabrik. Hon saknar språket, känner sig som analfabet med franskan, börjar glömma ungerskan. Jag känner igen det för jag bytte språk ungefär i den åldern.

   "Efter fem år i  Schweiz kan jag tala, men inte läsa franska. Jag har blivit en analfabet igen. Jag som lärde mig läsa när jag var fyra år.
   Jag kan orden. Men när jag läser dem känner jag inte igen dem. Bokstäverna liknar ingenting. Ungerska är ett fonetiskt språk medan franska är raka motsatsen." (sid 50)

Även bernur har läst: HÄR.

Ja av Thomas Bernhard - feministisk

"Sedan flera månader var jag inte längre van vid att samtala med en människa på det vis som motsvarade mitt själs kynne, i längden måste umgänget med bara ortsborna och även den enda kontakten med Moritz till slut göra mig deprimerad, som utan tvivel, om än outbildad, ändå hade en för hans förhållanden hög intelligens över genomsnittet att bidra med i varje avseende, jag hade redan en lång tid inte längre hoppats på en människa som jag kunde föra ett oinskränkt samtal med och med en sådan människa höja min samtalsförmåga, det vill säga min tankeförmåga" (sid 13)

Ja av Thomas Bernhard berättar om en vetenskapsman som har dragit sig tillbaka på landet för att ägna sig åt sin naturvetenskapliga forskning, men han mår inte så bra av ensamheten och isoleringen. Jan Erik Bornlid har även översatt denna, han behöver ha tungan rätt i munnen för meningarna kan vara flera sidor långa. Ändå lättläst med bernhardska promenader och samtal.

"Men inget samtal kom igång mellan mig och persiskan. Men egentligen hade det ju överhuvudtaget inte längre behövts något samtal mellan henne och mig, eftersom vi ju ändå samtalat en lång stund, om än inte med uttalade ord. Vi samtalade tyst med varandra och vårt samtal var ett av de mest stimulerande som tänkas kan, ord, uttalade och uppradade efter varandra för öronen kunde inte ha en sådan verkan som den här tystlåtenheten. Så satt vi mer än en timme i restaurangen, mållösa, men i ett rätt angenämt tillstånd." (sid 50)

Kanske långsökt att kalla Ja för feministisk men visst känner man igen den begåvade kvinnan som ger upp sin talang för en medelmåttig man för att stödja hans karriär.
"Män som schweizaren står vanligtvis hela sitt liv med fötterna på jorden och uppnår inget mer än det långtråkigt-ointressanta genomsnittet, om de inte möter en kvinna som persiskan." (sid 92)

Denna bok passar i Lyrans Feministsommar 2017.

Källaren av Thomas Bernhard

"Här hade jag lov att göra vad jag hemma aldrig hade haft lov att göra, nämligen att helt enkelt ge mig hän min rika fantasi, och att dessa passade till Scherhauserfeldt var inte så underligt. När jag väl hade blivit förtrogen med den mekanism som styrde de i källaren vanligast förekommande samtalsämnena, var min seger redan vunnen, jag använde mig av min enastående kombinationstalang och brädade till och med de mest förhärdade personerna."  (sid 133)

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt.  I Källaren berättar han hur han hoppar av det meningslösa gymnasiet och börjar på en lärlingsutbilding i en livsmedelaffär i källaren i de sämre stadsdelarna med dåligt rykte. Äntligen börjar han känna att hans liv är meningsfullt. En viktig betydelsefull tid. Två år efter kriget bor nio hungriga människor i den lilla lägenheten, hans säng får plats i hallen.

"Människan tycker inte om friheten, att påstå något annat vore lögn, hon vet inte vad hon ska göra av friheten, knappt har hon blivit fri så börjar hon dra ut byrålådor där kläder förvaras, börjar ordna gamla papper, leta efter fotografier, dokument, brev, hon går ut i trädgården och gräver och springer helt utan mål och mening iväg åt något håll, oavsett hur vädret är, och kallar det promenad." (sid 154)

Frost av Thomas Bernhard

"Skolbyggnader är stora rädslobyggnader. Även för mig som vuxen har skolbyggnader varit stora rädslobyggnader. Skolhusrädslan, liksom skolrädslan överhuvudtaget, är den värsta rädslan som finns. De flesta människor går under på grund av den. Om inte som barn, så senare. Man kan dö av skolrädslan ännu vid sextio." (sid 210)

"Morgonpigga kunde beundra en skoningslös härlig frost om de gick ut. "Upptäckten att frosten tar allt i besiktning är ju inte avskräckande." För morgonpigga uppenbarade sig världen med underbar skärpa och sanning. "Frostens obarmhärtiga värld" talade emot dem och gjorde dem medgörliga. Utsövda morgonpigga upplevde världen som "fri från vansinne"." (sid 49)

Frost (1963) av Thomas Bernhard är hans debutroman, berättar om den unge läkaren som får i uppdrag att åka till en alpby och observera sin mentors sjuke bror, den ålderstigne och egensinnige konstnären Strauch. Uppdraget utförs i hemlighet och den unge läkaren utger sig därför för att vara en semestrande juridikstudent. Vistelsen blir emellertid inte som han tänkt sig. Vill han verkligen bli läkare? Den världsfrånvände målarens ständiga prat förändrar honom. En märklig och intressant bok som jag läser med eftertanke.

"Människorna, tror jag, låtsas bara att de inte är ensamma, eftersom de alltid är ensamma. När man ser hur de går upp i sina gemenskaper: eller är det just bevis på det, föreningarna, sällskapen, religionerna, städerna, för oändlig ensamhet? Ni förstår, det är alltid samma tankar. Onaturligt, kanske. Sammanhangsleda. Kanske vansinne. Dilettantiskt, kan så vara." (sin 34)

läsvärd vuxenbok om barn - kulturfråga

Ett barn av Thomas Bernhard gör ont att läsa, berättar om tillvaron som barn under uppväxttiden på den tyska sidan under kriget. Thomas får börja skolan ett år tidigare, bara fem år gammal. Han har aldrig träffat sin far, moder öser sin ilska över fadern på den lille pojken. Mycket aga, han blir sängvätare, mera straff och förnedring.

Det finns många bra böcker som väcker tankar och borde läsas av flera vuxna. Felicia försvann av Felicia Feldt hade jag inte tänkt att läsa, gillar inte läsa olyckliga barndomsskildringar. En viktig bok som innehåller många fragment och minnen från en otrygg uppväxt.

Vilken bok skriven för vuxna med barn eller unga i huvudrollen vill du lyfta fram? undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.

europeiskt, österrikiskt - kulturfråga

Jag är väldigt förtjust i flera österrikiska författare.

Mina priser av Thomas Bernhard tar upp hans ovilja att ta emot priser, men pengar behöver han ju för att leva. Mina priser, en nybörjarbok för Bernhard-läsare, skriver Bodil Malmsten. Jag gillar Bernhards texter, hans självbiografier.

Vi dödar Stella (Wir töten Stella 1958) av Marlen Haushofer är en av hennes böcker jag läst, hon är lite glömd författare, svårt att hitta översättningar av denna österrikiska författare, mest känd för Väggen.

Frukttjuven eller Enkel resa till landets inre (2020) av Peter Handke har han kallat sin nya roman för "Det Sista eposet". Ett stick av ett bi blir det tecken som föranleder uppbrottet och som gör att författaren påbörjar sin berättelse, jag tycker om Handkes sätt att skriva.

SvtPlay har visat nyligen väldigt många bra franska filmer som jag har haft mycket glädje av.

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram? undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.

Herscht 07769

Herscht 07769 : Florian Herschts roman om Bach (2023) av László Krasznahorkai.

Den ungerske mästaren László Krasznahorkai har skrivit en roman om dagens Europa – en roman som tydligt bär hans särmärke i samtidslitteraturen. Tanken på ett enat Europa går åt fanders, den melankoliska humorn blandas med avgrundsdjup sarkasm, tankarna svindlar och meningarna vindlar.

Kana är en stad någonstans i tyska Thüringen. De enda som visar något intresse för den ödsliga och försakade staden är nynazister. Stadens invånare betraktar å sin sida främlingarna med misstro och förakt. Bara Florian Herscht inbillar sig att han står på god fot med personer på båda sidor om konflikten. Han är vänlig och hjälpsam – och stark som få – men har en inneboende rädsla för tatueringar och är övertygad om att universum går mot sin undergång. För att varna alla om den annalkande katastrofen skriver han brev till förbundskansler Angela Merkel; brev som knappast förvånande lämnas obesvarade.
Endast Johann Sebastian Bachs musik kan erbjuda Florian tröst. Men så vandaliseras den store kompositörens grav av oskön graffiti, polisen söker vandalerna utan framgång, vargar strosar omkring i skogsbrynet – apokalypsen tycks närma sig med stormsteg.

"sedan Florian började jobba åt Bossen hade de tvättat bort graffiti från betongväggar, fallfärdiga hus, under broar, intill järnvägen, på tågvagnar, på brandväggar i förorter, det var nästan alltid sådana ställen, men från ett museum, det var helt oerhört och skandalöst även i hans ögon, och Bossen hade själv förklarat att de, det vill säga sådana där som förstör världen med graffiti, tack och lov aldrig ger sig på statyer, fontäner, slott, kyrkor eller museer för den skull, det lär vara en oskriven lag bland dem, men så detta, att ändå, och dessutom Bachhaus, han hade under alla omständigheter blivit förvånad" (sid 34) Flera smakbitar: HÄR.

Ett enda kapitel på 375 sidor men det flyter på bra.
Tankarna drar till W G Sebald och Thomas Bernhard.

hedra någon död - jerka

Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall? undrar Annika i Bokbloggsjerka 12 maj – 15 maj.

Jag läser kanske mest döda författare, gärna 1800-tals kvinnliga författare.

Bodil Malmstens (b)logg-böcker med foton och kvicka texter: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (2006) var den första, Kom och hälsa på mig om tusen år, De från norr kommande leoparderna och Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Den femte: Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig (2013). Malmsten tillhör mina favoriter.

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten (1944-2016) blev hennes sista bok, som handlar om sorg efter en bortgången vän; döden som drabbar oss alla. Jag har följt hennes böcker om Finistère. en av favoriterna med fina lästips: Så gör jag – Konsten att skriva är en fantastisk bok, Bodil delar med sig av sina favoritförfattare (bl.a. Thomas Bernhard).

böcker jag inte hann med under 2019 - tisdagstrio

Bengt (2012) av Erik Andersson (som översatt Tolkien och James Joyce).

Vagabondliv i Frankrike (1927) av Ivar Lo-Johansson

Mina priser av Thomas Bernhard.

 

Böcker jag inte hann med under 2019
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

mest nyfiken på Gå - helgfråga

Just nu är jag nyfiken på Gå av Thomas Bernhard, läs: HÄR.

Vilken bok är du mest nyfiken på ur din sommarbokhög? undrar Mia i Helgfrågan.

Bonusfråga: Vad ska du på semestern? Finns det någon plats du vill besöka? Som det ser ut så kommer vi mest vara hemma på Hisingen, det finns mycket att göra i Göteborg. Läsa och jobba i trädgården. Kanske en segeltur med sonen.

några bra läsupplevelser 2017

Mycket bra läsår, här bara lite axplock bland 71 romaner:

Ja av Thomas Bernhard berättar om en vetenskapsman som har dragit sig tillbaka på landet för att ägna sig åt sin naturvetenskapliga forskning, men han mår inte så bra av ensamheten och isoleringen, läs HÄR.

 Jag njöt mycket av Elena Ferrantes böcker: HÄR.

Jane Gardams anglofiliska trilogi:

En engelsk gentleman, läs: HÄR.

En trogen kvinna, läs: HÄR.

De sista vännerna: HÄR.

Juldagar : 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru kritikerrosad bok om vänskap, svek, terror, övervakning, kontroll: HÄR.

Av 14 kvinnliga Nobelpristagare tyckte jag mycket om Wislawa Szymborska, läs: HÄR .
Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith tyckte jag om, se filmen HÄR.