Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Bea, min enda resa till till USA var Bicentennial celebration 1776-1976. För tio år sedan var jag på jobbet, när någon skrek, sedan satt vi och följde det hela mest på Aftonbladets sidor, och det fanns en tv i källaren på jobbet, pub-liknande lokal.
Jag kommer ihåg den där overkliga känslan som jag fick när jag kom hem och min son satt framför Teveapparaten och ingen kunde förstå hur något sådant kunde hända.
Fick höra det när jag kom till jobbet - samma känsla som när Olof Palme mördades, sånt händer inte!!!! Men det har vi ju fått lära oss mer och mer, att såna saker visst händer!
Bokstödet, visst var det overkligt, i lugna Sverige, det trodde man inte. Jag minns när min mormor grät när John Kennedy sköts 1963...jag förstod inte varför..
Jag jobbade på ett företag som delade vissa lokaler med Canal+ som i sin tur hade hockeylaget New York Rangers på besök. Deras förtvivlan över vad som hände i deras hemstad var väldigt påtaglig och trots att många hjälpte till så lyckades de inte få telefonkontakt med sina familjer den dagen/kvällen.
8 kommentarer:
Var du på resa?
Själv hade jag tränat på Backaplan och blev sedan fast framför tv:n och glömde att både äta och duscha.
Bea, min enda resa till till USA var Bicentennial celebration 1776-1976. För tio år sedan var jag på jobbet, när någon skrek, sedan satt vi och följde det hela mest på Aftonbladets sidor, och det fanns en tv i källaren på jobbet, pub-liknande lokal.
Jag kommer ihåg den där overkliga känslan som jag fick när jag kom hem och min son satt framför Teveapparaten och ingen kunde förstå hur något sådant kunde hända.
Monika Häägg, obegripligt fortfarande..
Fick höra det när jag kom till jobbet - samma känsla som när Olof Palme mördades, sånt händer inte!!!!
Men det har vi ju fått lära oss mer och mer, att såna saker visst händer!
Bokstödet, visst var det overkligt, i lugna Sverige, det trodde man inte. Jag minns när min mormor grät när John Kennedy sköts 1963...jag förstod inte varför..
Jag jobbade på ett företag som delade vissa lokaler med Canal+ som i sin tur hade hockeylaget New York Rangers på besök. Deras förtvivlan över vad som hände i deras hemstad var väldigt påtaglig och trots att många hjälpte till så lyckades de inte få telefonkontakt med sina familjer den dagen/kvällen.
Ela, ovisshet är jobbigast.
Skicka en kommentar