På biblioteket såg jag en bok med fin fyr på omslaget:
Mannen vid havet av Nora Roberts. Början hade underbar beskrivning av miljön vid havet. Två självständiga personer träffas av en slump och redan efter några minuter kysser de varandra och vill slita av kläderna. Men en 26-årig oskuld lägger man inte på rygg så fort, 250 sidor behövs att upptäcka att dessa två som hatade varandra inte längre kan leva ensamma. Jag störs av detaljer; de dricker lokal
bourgogne i New England. Båda har fria konstnärliga yrken, god ekonomi och han har en stor bullrig släkt i ett slott i Skottland, dit man flyger lätt över ett veckoslut.
20 kommentarer:
Gillar din sammanfattning, förstår preciiiis hur den är :)
Josefin, inget fel på lätt underhållning ;)
fin fyr, though! vem har översatt?
Mrs C, jo, fyrar gillar jag! Charlotta Theorin har översatt, välskrivet.
Slukade Harleqin romaner när jag var ung. De kallades för slasklitteratur eller kioskvältare, men vem bryr sig?
Ramona Fransson, man ska verkligen inte bry sig vad andra tycker, utan läsa sådant man får behållning av.
Jag oroar mig lite för deras ekonomi. Hur skall de har råd till allt underhåll av slottet. För att inte tala om uppvärmning.
Ingerun, boken kanske inte är helt realistisk...
Nora Roberts läste jag när jag var lite yngre men nu har jag tröttnat...
Znogge, jag har precis börjat ;)
ingen dålig översättare!
Mrs C, översättaren är inte bekant,
men boken är välskriven.
Plus för bullrig släkt i Skottland, kan alltid ge krydda :)
Carolina, allra bästa kryddan :) ❤️
Fin bok. Jag gillar Nora Roberts 😍
Nina, Roberts är duktig författare.
Jag kanske ska anta utmaningen och läsa Roberts efter Cartland. Läser du Cartland i så fall?
Hanna, haha, jag är faktiskt lite nyfiken på tanten, vi får se om jag hittar :)
ofattbart att det var din första Harlekin. Jag tror jag var 14 år första gången.
Hanna, läste väl annat... Dostojevskij
Skicka en kommentar