Eftersom ingenting varar

Äntligen! Efter att ha sett en mysig film har jag väntat på att få läsa något av Laurence Tardieu och det blev Eftersom ingenting varar (Puisque rien ne dure). Ett efterlängtat initiativ av Oppenheims förlag att översätta hennes böcker, Thérèse Engs översättning. Stillsamt fångar boken en direkt.

Finns det något värre än när ett barn försvinner. Ett långsamt och tyst fall, man blir främlingar för varandra. Andra talar främmande språk, meningarna avlöser varandra utan att man förstår. Enkla vardagliga sysslor blir viktiga, ord kan rädda en människa, de håller kvar bandet till en själv. Orden gör att man inte villar bort sig i galenskapens djupa natt. Tiden betyder ingenting. Ibland är evigheten här... Vi ska alla ge oss av. Vi passerar bara. Evigheten är inte i tiden, den är i djupet. Hitta tillbaka, fortsätta. Livet är inte konstruerat på det sättet att man kan vända tillbaka. Värdet av ett liv beror på de val man gör, skriver Tardieu.