Norges nasjonaldag, två norska favoriter är Hanne Ørstavik och Erlend Loe.
Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe berättar om dramaturg Telemanns semester med familjen i södra Bayern. Han har en platonisk förälskelse med tv-kocken Nigella och frun Nina knullar en tysk, hon är allergisk mot maken. Barnen får klara sej bäst de kan medans pappa skriver teater. Loe använder namn och personer från verkliga livet, skriver med speciell norsk humor.
Kärlek av Hanne Ørstavik skildrar är en liten by i Norge, glesbygdskommun, tillräckligt stort för att bibliotek, kultursekreterare och gästande tivoli, men inte större än att man kan ta sig till och från till fots. Vibeke och Jon är nyinflyttade till byn, de känner inte många. Sonen Jon känner några klasskamrater, men har inte fått någon vän. Gissningsvis är händelserna lagda till 1990-talet.
Händelserna sker under en kväll och natt, allting är mörkt, utom några lampor. Mamman Vibeke läser mycket, fantiserar, lever i en annan värld. Böcker av manliga författare läser hon inte. Vibeke och sonen Jon är främlingar för varandra, de pratar inte mycket. Jon berättar inte om sina önskningar, utan han tror att mor ska se hans lappar, önskelistor. Ørstavik använder samma teknik som i filmer för att skapa en känsla av skräck och spänning. Hon leker mycket med klischéer men det fungerar bra. Slutsatserna lämnar hon åt läsaren.
10 kommentarer:
Erlend Loe kan vara riktigt bra, den här har jag inte läst. Kritiken avskräckte mig när den utgavs, fast man vet ju aldrig, det är sällan jag håller med "proffskritiker" utan brukar vilja bilda mig en egen uppfattning. Temat tilltalade inte tillräckligt heller. Bortsett från Ibsen, och vissa moderna författare så har jag en personlig favorit a la Harlequin. Margit Sandemo. Jag vet, det är smäktande kärlekslitteratur, men när jag var femton år gjorde denna släktsaga så starkt intryck på mig att jag var beredd på att emigrera till Norge. Sen träffade jag Sandemo på en boksigenring och hon var så rar att trots att jag då "vuxit" ifrån böckerna lite så har hon alltid behållit en särställning i mitt hjärta.Heja Norge, go Mette-Marit!
Den har jag läst och grattis till Norge i dag!
Volvo Lastvagnar läste jag med stor förnöjelse.
Örstavik minns jag för ensamheten ochödsligheten
Metronyx, Stilla dagar i Mixing Part är nog inte Loes bästa, men gillar man honom, vill man läsa mer. Margit Sandemo har jag inte läst, men smäktande kärlek(slitteratur) tackar jag inte nej till ;)
Znogge, instämmer i gratulationerna!
Mrs Calloway, Loes lite absurda humor tilltalar mej.
Jag älskar Loe! Vi hade nyligen Maria och José, en bilderbok för vuxna, på bokcirkel.
Jag får nog ta och kolla upp Örstavik tror jag.
Ylva, Maria och José väntar i hyllan...
Västmanländskan, Ørstavik skriver inga lyckliga historier precis, men jag gillar henne.
Loe är härlig!
Anna, eller hur :)
Skicka en kommentar