Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

11 augusti 2013

Tiden på Aran

Herremakt & folklig kultur av E P Thompson innehåller intressanta socialhistoriska uppsatser och citerar John Millington Synges observationer från Aranöarna (1907):
"Medan jag promenerar med Michael kommer ofta någon till mig och frågar hur mycket klockan är. Det är dock inte många som är så vana vid den moderna synen på tiden att de förstår mer än oklart vad en timme är för något, och när jag talar om för dem hur mycket min klocka är blir de inte nöjda, utanfrågar hur länge det dröjer till skymningen.

Den allmänna kännedomen om tiden på öarna är egendomligt nog beroende av vindriktningen. Nästan alla stugorna är byggda... med två dörrar mitt emot varandra. Den Mest skyddade dörren står öppen hela dagen för att släppa in ljus. Om vinden kommer från norr står den södra dörren öppen, och skuggan från dörrposten som långsamt rör sig över köksgolvet visar tiden; men så snart vinden växlar till sydlig öppnas i stället den norra dörren, och eftersom ingen någonsin tänkt på att ordna ens med primitivt solur vet ingen hur mycket klockan är...
När det blåser nordan lagar den gamla kvinnan mina måltider ganska regelbundet, men när vinden kommer från söder serveras jag ofta te klockan tre i stället för sex..."

4 kommentarer:

znogge sa...

Visste inte ens att öarna fanns men efter en googling så inser jag att de är intressanta. Som jag sagt så har vi en irländare i flocken ;-)

Hannele sa...

Znogge, skulle vara spännande att besöka Aranöarna.

mimmimarie sa...

Där är kargt och vilt på Aranöarna men dessvärre helt insvept i dimma när jag var där, så helt ärligt intryck fick jag inte.

Hanneles bokparadis sa...

Mimmimarie, spännande! Att det är kargt på Aran har jag förstått på bilderna.