Belinda Olsson har blivit intervjuad av hemlösas tidning
Faktum. Jag uppskattade hennes serie
Fittstim – min kamp i SVT1 som lyfte feminismen från den smala akademiska världen till den breda allmänheten. Tydligt att manliga programledare inte bedöms efter samma kriterier som kvinnliga. Belinda Olsson är en stark och klok kvinna, som konstaterar det orättvisa att mammor tar hand om all vardag med läxläsning, sjukdom, matlagning och ändå trånar vi efter papporna. Och hon tror att skillnaderna mellan oss som individer är större än skillnaden mellan könen.
6 kommentarer:
Hm. Jag var inte riktigt förtjust i den där serien, fast det verkade bra - i förväg.
Klimakteriehäxan, jag tycker att Belinda Olsson lyfte fram mycket från samtiden. Någon annan får göra ett annat program, feminism diskuteras nästan ingenting i tv.
Jag känner mig inte träffad. :)Alltså måste jag vara ett stort undantag som inte smitit från sagoläsning, hämtningar och lämningar, läxläsningar och alla sköna egentillverkade sätt för att leka in kunskaper som jag tror är rätt melodi i pedagogikens värld. Men det viktigaste. Jag har älskat att få vara med om stunderna. Vara en del av deras liv. Som man sår får man skörda. Helgkram
Bosse, du tillhör kanske den yngre generationer... Men fortfarande visar alla undersökningar att kvinnan tar det största ansvaret, både hemma och med barnen. Som mormor har jag också märkt att som man sår får man skörda :) Kram
Det är nog mycket en generationsfråga men visst finns det skillnader. Jag har noterat att pappor hjälper till med matteläxor och mammaor oftare med språkläxor. Lite märkligt...
Znogge, så gjorde vi också fast jag är duktig i matte...
Skicka en kommentar