inte en karl så långt ögat når

Köket : hemmets hjärta av Marianne Larsson (fil.dr i etnologi) är en liten bok med många fina nostalgiska foton. Förr skedde allt i det stora köket eller stugan. Sedan blev det modernt runt 1930-talet med små kök, bara kvinnan fick plats i det lilla köket och familjen skulle samlas i det stora vardagsrummet. Och om kvinnan arbetade, skulle hon kunna laga halvfabrikat i det lilla köket. Fast alla hade inte råd med det. Sällan kvinnan fick bestämma utseende, fast köket var hennes domän.

Nu vill vi ha stora kök igen, helst blåsa ut allt det gamla och inreda helt nytt (fast jag läste i någon mäklartidning att det är dyrare med lägenheter, som har originaldelar kvar, glädjande. Fast inte stoppar det väl de värsta inredningsgalningar som ersätter gedigna originalsnickerier med sämre material i äldre fastigheter).  Även idag får männen bestämma kökets utseende och köpa monster-spisar och fina maskiner för kaffekokning och annat. Infälld surfatta i köksbänken och kyl med ismaskin. Men lagar man mat i de fina renoverade kök? Färdiga matkassar hemlevereras, syrdegar och egen korvtillverkning. Det ges ut en kokbok varje dag i Sverige. Köket speglar samhällets förändringar.