Sylvi av Minna Canth

Sylvi av Minna Canth (1844-1897) visas i Göteborg, fortfarande aktuellt, känslorna är sig lika, fast juridiken blivit bättre för kvinnor. Spännande koreografi och enkla scenbyten, lite för långdraget vissa scener eller så var jag bara trött. Nina Zanjani var väldigt bra som Sylvi (synd att jag missade henne i Pygmalion). Bakgrunden till historien om Sylvi är sann, pjäsen väckte uppståndelse 1893. Minna Canth blev änka med sju barn och fick försörja familjen med skrivande. Idag har Canth som enda kvinna en egen flaggdag i Finland. Canths mest kända verk är pjäsen Työmiehen vaimo (Arbetarens hustru, 1885) vars urpremiär blev en skandal, men ett par månader senare antog riksdagen en ny lag som bestämde boskillnad inom äktenskap.

I Norden tror vi att vi är så märkvärdiga, bättre än andra men vi har också haft vår hederskultur, då mannen ägt kvinnan och bestämt allt för henne. Kvinnan har varit omyndig, inte ens en ogift kvinna har fått bestämma över sina egna pengar (ex. Fredrika Bremer; först 1858 blev det möjligt att en ogift kvinna kunde anmäla till domstolen att hon ville bli myndig vid 25 års ålder, kunna använda sina egna pengar som hon själv har tjänat). Det är nyttigt att bli påmind om sin egen historia innan man dömer andra.