Jag delar ju även en del böcker med min man (fast inte jättemånga, vi läser inte alltid samma). Förr hade jag klistrade etiketter, de rev jag bort, när vi lämnade gamla böcker på loppis. Nu gör jag bara små personliga blyertsanteckningar om intressanta sidor i slutet av boken. Jag köper en del begagnat på antikvariat, sällan det är roligt med andras namn med stora bokstäver, vissa har rivit bort hela namnsidan. Men jag tycker det är mysigt att läsa andras anteckningar i gamla böcker.
06 september 2014
namnar du dina böcker?
Jag skriver inte längre mitt namn i mina böcker, lånar inte heller ut mina böcker... fått tillbaka dem i dåligt skick. Eller inte alls. Mitt bibliotek är referensbibliotek, man får läsa på plats. I vissa av mina böcker har författaren signerat med sitt namn, det är trevligt.
Jag delar ju även en del böcker med min man (fast inte jättemånga, vi läser inte alltid samma). Förr hade jag klistrade etiketter, de rev jag bort, när vi lämnade gamla böcker på loppis. Nu gör jag bara små personliga blyertsanteckningar om intressanta sidor i slutet av boken. Jag köper en del begagnat på antikvariat, sällan det är roligt med andras namn med stora bokstäver, vissa har rivit bort hela namnsidan. Men jag tycker det är mysigt att läsa andras anteckningar i gamla böcker.
Jag delar ju även en del böcker med min man (fast inte jättemånga, vi läser inte alltid samma). Förr hade jag klistrade etiketter, de rev jag bort, när vi lämnade gamla böcker på loppis. Nu gör jag bara små personliga blyertsanteckningar om intressanta sidor i slutet av boken. Jag köper en del begagnat på antikvariat, sällan det är roligt med andras namn med stora bokstäver, vissa har rivit bort hela namnsidan. Men jag tycker det är mysigt att läsa andras anteckningar i gamla böcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Har slutat "namna" böcker, gjorde det alltid förr, men inte längre. Bra ide med att anteckna lite om bra sidor längst bak!
Anna, jag hade sådana där klisterlappar förr, men dem fick jag ju riva loss när jag ville skänka böcker. Nu lånar jag inte ut heller, har dålig erfarenhet, köper mest böcker jag vill behålla.
Jag har precis beställt Bortom makten - om kvinnor, män och moral av Marilyn French. Jag förlorade den i en brand, den var fullklottrad med mina anteckningar. Nu ser jag med spänning fram mot en begagnad Bortom makten från bokbörsen.se
Har den inga läsarnoteringar måste jag då säga att jag blir besviken.
/Eva
Eva Hudin, ååå så trist! Mina anteckningar är viktiga för mej... När jag köper begagnat, tycker jag det är intressant med andras anteckningar :)
Jag förlorade mitt egna bibliotek, alla böckerna var alldeles förkolnade. Bokbörsen är bra, för där finns det stor chans att återfinna det förlorade. Många av böckerna kan jag klara mig utan, men vissa känner jag stor saknad inför.
Eva
Eva, mitt bibliotek skulle jag inte vilja förlora, en mardröm. Bokbörsen är en guldgruva eftersom böcker har blivit en färskvara i bokhandeln.
Jag har också slutat namna böcker - främst eftersom jag titt som tätt lämnar in böcker till exempelvis Stadsmissionen. Bokhyllorna svämmar annars över. Och då river jag bort sidan med namn - hrm, det kanske jag ska sluta med..?
kram!
Katarina, det är tråkigt med dessa bortrivna sidor...
kram ♥
Jag namnar och skriver gärna var boken är inhandlad. Många gånger är det barnen som köper till mig och då skriver de i boken.
Mia
Marie, jo, såna saker kan vara roligt att anteckna.
Jag kan varken skriva i eller göra hundöron på mina böcker, det känns så.... grymt på något sätt. Det är något i mig som skriker emot att göra något sånt, men jag vet inte exakt varför.
Malin, hundöron är en styggelse, men små anteckningar med blyerts, sidohänvisningar gör jag numera ofta, i slutet av boken, för jag är dålig på att skriva bokdagbok.
Jag brukade skriva min signatur i böcker jag lånade ut, men precis som dig så har jag slutat låna ut, har förlorat allt för många böcker på det sättet...
Freja, visst är det tråkigt! Ibland ger jag bort lästa böcker, men det är helt annan sak.
Jag namnade alltid förr men aldrig nu de få gånger jag köper en bok eftersom jag ofta lämnade dem till second hand efter ett tag. Gillar inte att köpa begagnade böcker med namn.
precis, böcker får ofta ett nytt liv någonannanstans.
jag tycker i allmänhet att det är intressant med spåren efter tidiga läsare. inte sällan finns det vykort som bokmärken också mer personliga hälsningar från någon. men jag skriver sällan namn i mina egna böcker. däremot kommenterar jag ofta. hundöron lämnar jag aldrig efter mig...
Mrs Calloway, vykort hittar jag sällan, men nätta spår av tidigare läsare är mysig, små anteckningar
(hundöron är en styggelse :(
Jag namnar inte och eventuella anteckningar gör jag i ett block. Har däremot inga problem att göra hundöron. Favoritböcker som är omlästa är söndervikta men det känns bara charmigt på något sätt.
Bokhuset, inga hundöron här inte. Mitt block är lite här och där när jag läser, post it-lappar försvinner, så nu gör jag små anteckningar i mina egna böcker.
Skicka en kommentar