Aniara (1956) av Harry Martinson, svensk operaföreställning från 1960,
HÄR: Aniara utspelar sig i ett rymdskepp som kommit ohjälpligt ur kurs. Passagerarna förstår så småningom att ingen räddning är möjlig. Aniara gjorde att Martinson fick Nobelpriset.
12 kommentarer:
ÅH! Tack för tipset!!
Emma, den ska jag se fast Aniara lite knepig...
Boken läste jag under min gymnasietid och om jag inte minns helt fel såg vi den på Stadsteatern...
Znogge, spännande!
Jag kan inte motstå "Så ska det låta" när det är Orups låtar de ska sjunga, så jag väljer det istället och förbereder mig på att kunna sjunga med i åtminstone några av varianterna...
Freja, jag kan förstå det...
Tänk att vissa böcker alltid känns aktuella. Aniara tycker jag att jag har hört något om i hela mitt liv. Den dyker upp hela tiden. Ändå har jag inte läst den. Kanske dags nu...
Anna, jag läste Aniara på 70-talet, vet inte om jag förstod allt. Nu hade jag boken framför mej när jag så operan med den fantastiska musiken. Vilken text Harry Martinson skapat, långt innan rymdfärderna! Han var verkligen före sin tid med tänkandet. Aniara håller för läsning än.
Jag kan rekommendera en uppläsning med Ulf Palme, finns som ljudbok! Helt fantastisk,- lägger en ny känsla i orden, eller hur jag ska uttrycka det!
MarieJ
MarieJ, tack för tipset!
Jag har läst Aniaran på svenska och också 'Vägen till Klockrike' men på finska. Han är ganska annorlunda än Eyvind Johnson, som fick Nobel priset (i) samma år
Jokke, ett händelserikt år, kritiserat också eftersom herrarna satt i Svenska Akademien, Jag har läst mer av Harry Martinson än av Eyvind Johnson.
Skicka en kommentar