En ny film som jag nog vill se, har redan läst boken.
Hallonbåtsflyktingen (Vadelmavenepakolainen) av Miika Nousiainen är en märklig skröna, halva boken är jag säker på att författaren bara driver, men känner att jag "måste" läsa färdigt för att se vad boken handlar om. Bokens huvudperson vill inte vara finsk längre. Svenskarna är ju så trevliga, medan finnarna bara slåss och super. Men de civiliserade svenskarna släpper inte in andra än svenskar i sitt liv, de kramas och umgås bäst med varandra. Vänner hittar man bland andra invandrare, huvudperson Mikkos slutsats när han försökt bli svensk.
10 kommentarer:
Just så beskrevs ofta finnar när jag var liten. Men jag vägrar att tro att det är så...
Znogge, menar du att finnar här alltid velat vara som svenskar?
Hallonbåtsflyktingen lästes på Kura skymning under den Nordiska biblioteksveckan för ett par år sedan.
Mrs Calloway, trevligt!
Skrönor brukar jag inte gilla i bokform, så jag avstår nog den här...
Freja, det finns en del sanning också...
Det tror jag verkligen inte och jag hoppas att det inte är så. Men det är den ganska så schablonartade bild som gavs av finnar när jag var liten...
Znogge, kände du någon finne?
Har hört en del om den här boken och filmen men varken läst eller sett - borde säkert göra det :-)
Carita, intressant för jag vet inte om det är samma för finlandssvenskar?
Skicka en kommentar