Ett jobbigt år hemma runt trettonårsåldern försvann ur minnet. Jag fick gå om en klass, ändå hade jag villkor kvar till sommaren, det vill säga att jag fick läsa tyska och svenska hela sommaren, jag hatade svenska, hade alltid etta i betyg i Åbo i Finland. Jag har väldigt få bokminnen, nästan inga böcker kvar heller efter flytten till Sverige, förmodligen fick min tolv år yngre lillasyster dem.
Under en period efter flytten läste jag massa svenska författare; Vilhelm Moberg, Strindberg, Lagerlöf, för att nöta in och lära mig alla knasiga svenska stavningsregler. Några decennier senare studerade jag typ hundra poäng svenska vid Göteborgs universitet och senare även tre terminer litteraturhistoria, vilket var mest listläsning och inte lustläsning. Jag har i alla fall blivit nyfiken på olika genrer, det är roligt.
39 kommentarer:
Enid Blyton tillhörde min barndom också :-)
Ugglan, jag har läst om några, kul fortfarande :)
Jag älskade skolan :)
Du har verkligen gjort en rejäl språk- och läsresa. Själv kom jag in i slukaråldern när jag var tio år och har aldrig kommit ur den :-) Läsa lärde jag mig själv tidigt...
Monika, jag var en uttråkad läskunnig flickebarn, bara till besvär för läraren...
Znogge, mitt slukande har varierat mycket under åren.
Kalle Anka är underskattad litteratur ;)
Johanna, numera läser jag inte mycket serier, fast det finns många bra...
Det var synd att inte din lärare lät dig läsa böcker själv i ett hörn av klassrummet. Det gjorde min snälla lärare så jag plöjde igenom mängder med Sagabibliotekets Saga redan i första klass.
Min moster lärde mig läsa som femåring eftersom hon var trött på att läsa högt för mig när jag där en längre period och var sjuk.
Jag läste allting urskillningslöst när jag växte upp - t.o.m Romain Rollands urtråkiga böcker. Numera läser jag bara sådant som jag tycker är intressant och underhållande.
Fantastiskt att du började läsa litteraturhistoria och blev så duktig när du avskydde svenska som liten!
Enid Blyton har jag oxå läst en hel del av när jag var yngre :)
Musikanta, det blev stor besvikelse i första klass när jag fick sitta stilla och lyssna när andra elever stavade i kör... därför vågade jag inte uppmuntra mina egna barns läsning... Det var väl någon sorts revansch i vuxen ålder, för mina språklärare sa att jag är så dum att de inte förstår, varför jag överhuvudtaget går i skolan....
[Anna] jag läser Enid Blyton fortfarande :)
Läste en del Kalle anka jag med!
Madde, jag hittade några gamla finska Kalle Anka, nostalgi :)
Enid Blyton var en av mina första stora aha-upplevelser i bokvärlden, i alla fall av de jag minns. De kändes liksom lite vuxnare än Astrid Lindgren-böckerna, kanske för att de handlade om barn utomlands? Eller bara för att de var lite mer spännande och fartfyllda.
Kalle Anka och Enid Blyton hörde till min barndom också :)
Enid Blyton var en favoritt også hos meg :)
Sanna, jag minns inte om vi läste Astrid Lindgren när jag var barn...
Vargnatt, inte förvånande att de var så populära.
Anette, hos mej fortfarande :)
Det är lite svårt det där med barndomsböcker. Å ena sidan är jag glad att dom gläder någon annan, å andra sidan skulle jag ha velat ha dem kvar. Fast alla har inte "gått vidare", en del favoriter finns hos föräldrarna.
Sara, jag har skaffat mej en del klassiker som jag missat när jag var barn... och några läser barnbarnen, fast mest blir det nya böcker för dem.
Enid Blyton var en av favoriterna när jag var barn.
har man yngre syskon plundrar de en på allt vad man äger och har från skidor och skridskor till böcker och andra saker.
Boklysten, jag gillar Blyton fortfarande ♥
Mrs Calloway, jag gav bort mina saker frivilligt till min lillasyster, för jag skulle typ inte ha några barn... nu får barnbarnen resten :)
Kalle Anka har man läst ett antal av, serier är faktiskt inte heller fel.
Minns också en besvikelse. När jag var fem eller sex år började jag i söndagsskolan. När jag kom hem talade jag om för alla som ville höra på att det var en värdelös skola. Jag hade inte fått lära mig att läsa.
Javisst! Kalle Anka var ju helt klart poppis under en period. :)
Elaka lärare...
Vilken intressant berättelse om ditt läsande!
Kalle Anka var det jag började med också, medans för barnen var det Bamse. Man ska inte underskatta serietidningar!
Marie, serier är absolut inte fel.
Ewa K, hihi, så det kan bli :)
Åsa, vilken period...?
Ingerun, alla passar inte till lärare.
Lotten, kanske hade jag ändå någon bra lärare som fick mej bli intresserad av böcker.
Du har definitivt tagit igen det du ev missade i början!
Klimakteriehäxan, aldrig för sent :)
Enid Blyton böcker, ja det läste jag gärna. ;)
Har försökt övertala min brorsdotter att läsa mina gamla älskade barn- och ungdomsböcker, men hon bara tittar på dom och skakar på huvudet - jag förstår inte varför!:) Pelle Svanslös (när hon var mindre), Kulla-Gulla, Femböckerna och Lotta-böckerna t.ex. Men Astrid Lindgren går fortfarande hem, tur att det finns nånting som står emot tidens tand!
MarieJ
Bokdamen, Enid Blyton roar mej fortfarande :)
Marie J, jag läste Pippi för somaliska flickor, det tyckte flickorna var roligt. Man måste kanske vara vuxen för att uppskatta de gamla godingarna...
Enid Blyton älskade jag som barn :) Men jag var nog ännu mer förtjust i Fem-tv-serien.
Intressant att få del av din berättelse. Jag knäckte också koden långt innan skolstart. Enid Blyton var startskottet. Första boken läste min storebror för mig. Sedan tog jag vid. Mitt intresse har inte svalnat utan bara breddats. Helgkram Bosse
En annorlunda och snårigare väg till läsning än vad många av oss haft, låter det som. Intressant att ta del av din historia.
C.R.M. Nilsson, Vi Fem är spännande fortfarande ♥
Bosse Lidén, synd att jag inte fick någon nytta av min tidiga läskunnighet. Fint när syskonen läser för varandra, kram.
Bloggbohemen, jag levde nog under stenåldern... byte av land och språk var tufft.
Vilken rolig jerka den här gången, nu får jag fundera på hur det var för mig. Jag lärde mig oxå läsa själv, precis som du!
Freja, häftigt!
Skicka en kommentar