ge oss sorgliga slut, med döden

Kulturkollo har döden och livet och allt det där som tema i veckan, kanske inför allhelgonahelgen. Jag har läst tre böcker med döden som bra slut.

-+

är Sorgens förvirring (La confusion des peines) Laurence Tardieu, hon berättar om en vuxen kvinnas frigörelse och försoning med sina föräldrar. En familj som var annorlunda och blev osynlig efter faderns brott. Modern tyckte det var viktigt att hålla stånd, veta var man hör hemma. En familj där man inte visade känslor, inte pratade utan teg. Fadern säger: "Man lever inte med de döda, man lever ned de levande." Hon lär sig både förstå och älska.

Fallers stora kärlek av Thommie Bayer är en berättelse om vänskap och hur man kan skaffa ett bibliotek.  Två män, en fattig antikvariatsägare, den andra med stora tillgångar och ett fint bibliotek, deras väg korsar. Männen samtalar ärligt om livet, konst, kärlek och om böcker, dricker goda viner, många bra bok- och vintips får man. Alexander roar sig i nya städer med att besöka bokaffärer och antikvariat, sitta och läsa på caféer. "Det jag älskar så med böcker är att jag kan resa i dem, prova andra liv, få veta och lära och förstå sådant som inte förekommer i min egen lama grå antikvariatvardag - det är eskapism, nöjesberoende, egennytta, inget annat... Jag får lite distans till mig själv när jag försvinner in i en berättelse", tänker Alexander.

Igelkottens elegans (L'élégance du hérisson) av Muriel Barbery, fransk långfilm (2009), en berättelse om vänskapen mellan två kvinnor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Tolvåriga Paloma känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord. Portvakten Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.