Stoner av John Williams

"Han var fyrtiotvå år gammal. Framför honom fanns ingenting som han kunde glädja sig åt och bakom honom inte mycket som han brydde sig om att minnas." (sidan 195)

"Då kunde en långsam och lätt åtrå komma över honom, som ett lugn, och han reste sig, ställde sig bakom henne och lät armarna vila lätt på hennes axlar, medan hon rätade på sig och lutade huvudet mot honom. Hans händer letade sig vidare in under den löst sittande morgonrocken och rörde varsamt vid hennes bröst. Sedan älskade de och låg tysta en stund tillsammans, innan de återvände till böckerna, som om kärlek och arbete var en och samma process." (sidan 212)

Stoner av John Williams (1922-1994) sträcker sig nästan över en mansålder; två världskrig, äktenskap, barn, avhandling och långt yrkesliv på universitet. Kanske boken mer givande om man har någon erfarenhet av universitetsvärlden. Gastkramande läsning om hur det ska gå med den muntliga examinationen med en student som inte förberett sig - och som bara driver med Stoner. Detta kommer få oproportionella följder för Stoners fortsatta arbete och undervisning.

Den lynniga frun som försöker hindra Stones att umgås med sin dotter. Tidvis är frun bortrest veckor och lämnar dottern med sin far - men när hon har tid och lust försöker hon göra om dottern i lågstadieålder; kasserar kläder, klär henne som en docka till något denna inte trivs med. Plötsligt ska frun göra om hemma och tömmer och slänger Stones alla böcker och papper i ett hörn i en kall mörk skrubb. Stoner är inte mannen som sätter ner foten, han är ofta maktlös. Saker ser ut att bara hända runt honom.

Boken har många höjdpunkter - och dalar när livet känns bara tungt och hopplöst. Men kärleken till litteraturen ger Stones ork och mening. Han verkar klok och säger sin mening till kollegorna. Ofta drar han sig tillbaka från det sociala livet. Höjdpunkterna i hans blir när han darrande av spänning förstår och upptäcker samband bland nya manuskript och gamla böcker. Vad hade han väntat sig?

Flera smakbitar: HÄR.