Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
16 mars 2016
veckans tjockaste
The Complete Plays of Bernard Shaw (1856-1950), innehållande 1404 sidor och nästan sextio teaterpjäser. Lite tveksam var jag, men tänkte att kanske ångrar jag efteråt. Shaw var ganska radikal och feministisk, återstår att se om det stämmer.
Hej Hannele. Sen jag började läsa din blogg har jag också kollat några andra svenska. Det finns en stor skillnad mellan svenska och finska bokblogg, har jag märkt. Svenska är mycket aktiva med dagligen utkommande korta texter, medan finska i allmänhet innehåller mycket längre texter och nöjer sig - i de mest aktiva fall - med två tre gånger per vecka, med några få undantag. Har du noterat den här skillnaden?
Leena, ja, och man skriver om helt andra böcker i Finland, olika böcker översätts. Själv tänker jag att inte så många vill läsa så långa texter. Jag kan skriva kort, få det viktigaste om en bok i tio rader - för man ska inte avslöja för mycket heller...
Britt, Bernard Shaw är väldigt bra författare, hans Pygmalion är ganska känd film.
Det är sant Hannele att man får det viktigaste i hur kort som helst. Men jag måste nog säga - har utan vidare blivit van vid finska bokbloggar - att jag tycker det finska sättet är intressantare. Det blir sist och slutligen mera personligt, olika skribenters personligheter kommer fram, det finns analyser och egna erfarenheter med i texterna. Det är helt enkelt mera, inte så ofta, men mera.
Intressant Leena, själv skriver jag gärna längre inlägg men har märkt att nästan ingen kommenterar dem då, dvs inte läser dem? Jag vet inte, men rent spontant gillar jag en kombination av båda i en och samma blogg.
Leena, skillnaden kan vara att svenska bokbloggare skriver sina egna "privata" läsdagböcker - läsare är inte huvudsaken, man behöver inte "visa" något för någon.
12 kommentarer:
Du behöver ju inte sträckläsa den ;-)
Znogge, sant! :)
Jösses, det var ingen dålig bok det!
Nilma, ganska intressant om man är lite nördig....
Hej Hannele. Sen jag började läsa din blogg har jag också kollat några andra svenska. Det finns en stor skillnad mellan svenska och finska bokblogg, har jag märkt. Svenska är mycket aktiva med dagligen utkommande korta texter, medan finska i allmänhet innehåller mycket längre texter och nöjer sig - i de mest aktiva fall - med två tre gånger per vecka, med några få undantag. Har du noterat den här skillnaden?
Uj, det var mycket sidor, Hoppas den är bra. / Britt
Leena, ja, och man skriver om helt andra böcker i Finland, olika böcker översätts. Själv tänker jag att inte så många vill läsa så långa texter. Jag kan skriva kort, få det viktigaste om en bok i tio rader - för man ska inte avslöja för mycket heller...
Britt, Bernard Shaw är väldigt bra författare, hans Pygmalion är ganska känd film.
Det är sant Hannele att man får det viktigaste i hur kort som helst. Men jag måste nog säga - har utan vidare blivit van vid finska bokbloggar - att jag tycker det finska sättet är intressantare. Det blir sist och slutligen mera personligt, olika skribenters personligheter kommer fram, det finns analyser och egna erfarenheter med i texterna. Det är helt enkelt mera, inte så ofta, men mera.
Leena, visst är det bra att det finns bloggar och böcker för alla smaker. Själv läser jag recensioner efter jag läst boken...
Intressant Leena, själv skriver jag gärna längre inlägg men har märkt att nästan ingen kommenterar dem då, dvs inte läser dem? Jag vet inte, men rent spontant gillar jag en kombination av båda i en och samma blogg.
Mrs. B, precis, jag skriver lite längre också ibland, men läsintresset ökar inte med längden.
Leena, skillnaden kan vara att svenska bokbloggare skriver sina egna "privata" läsdagböcker - läsare är inte huvudsaken, man behöver inte "visa" något för någon.
Skicka en kommentar