Vågorna av Virginia Woolf

"Vågorna bröts och spred snabbt ut sitt vatten över stranden. En efter en tornade de upp sig och föll; skummet slungade sig bakåt med fallets hele energi. Vågorna var dränkta i djupblått så när som på det mönster av ljust diamantstoft som de har på sina ryggar, vilkas yta spelar som musklerna spelar på stora hästars ryggar, när de rör sig. Vågorna föll; de drog sig tillbaka och föll återigen med ett ljud, dovt som ljudet av ett stort stampande djur." (sid 159)

"Droppen som faller är tiden, som smälter ihop till en viss punkt. Tiden, som är en solig äng övergjuten med spelande ljus, tiden som är vidsträckt som ett fält vid middagstimmen, blir hängande. Tiden smälter ner till en viss punkt. Så som en droppe, tung av någon bottensats, faller från ett glas, så faller tiden. Så är det med de verkliga kretsloppen, så är det med de verkliga händelserna." (sid 194)

Vågorna (1931) av Virginia Woolf anses vara som impressionistiskt måleri; mycket bilder, färger, ljud, en bok som passar att läsas utomhus. En röd tråd är ett gäng vänner som skils åt efter sommarlovet, alla olika personligheter. Vad händer när deras ledare som alla ser upp till försvinner? Hur utvecklas de olika personligheterna? Vilka tankar har de, om sig själva och om varandra? Bernhard berättar i jag-form, alltid med anteckningsboken i fickan. En bok fullt med vågor, livets metaforer. "Livet är behagligt, livet är gott. Efter måndag följer tisdag, och sedan kommer onsdag." (sid 285)