Svetlana Aleksijevitj med sin översättare Kajsa Öberg Lindsten i Göteborg.
"Aleksijevitj ville undersöka den ryska folksjälens förhållande till kärlek och intervjuerna är en del av hennes research till nästa bok. I denna dokumentär får vi ta del av författarens unika arbetsprocess och höra hennes tankar om hur människan idag mer än någonsin måste börja tala om kärlek, verklighet och fiktion - och inte minst om vår tid, som hon menar har förgiftats av hat i den ryska kultursfären." Se HÄR.
10 kommentarer:
Kan författaren tala svenska?
Jag läst på svenska Bön för Tjernobuyl och på finska Sodalla ei naisen kasvoja (Kriget har inte kvinnas ansikte vapaa ruotsinnos, joka on varmasti väärin :).
Svetlana har varit i Sverige 1990-talet, undrar jag.
Intressant. Under långa perioder fick sällan ryska författare göra sig hörda...
det ska jag se- passar bra för snart ska vi läsa Kriget har inget kvinnligt ansikte i läsecirkeln
Jokke, Svetlana kan inte engelska heller, hon tycker att skrivande är det viktiga. Hon bodde ett par år i Göteborg för något år sedan - jag har ätit lunch på samma ställe, men inte samtidigt...
Znogge, censur igen i Ryssland.
Mrs Calloway, vilket utmärkt sammanträffande.
Såg programmet. Synd att det inte gjordes av en rysktalande, det där med tolk är inte bra hur duktig tolken än är (den här var nog jättebra tror jag).
Klimakteriehäxan, de klippte ju bort upprepningar... så det blev bra.
utmärkt film, tyckte jag. Kajsa Öberg Lindsten fungerade fint i sammanhanget. jag blev inte störd av tolkningen. filmaren är son till Björn Julén som jag hade som lärare en gång för länge sedan i ett annat liv. och Kajsa Öberg Lindsten har jag hört föreläsa om översättning
Mrs Calloway, de båda var ju i Göteborg, var även på en föreläsning med Kajsa på universitetet.
Jag får ta och läsa något av henne. Min vitryska kompis tipsade om Kriget har inget ansikte.
Ylva, alla hennes böcker är viktiga.
Skicka en kommentar