De polyglotta älskarna av Lina Wolff

"Vi såg på varandra, skrattade lite båda två. Jag tänkte att det kanske var så här det var när intellektuella träffades i sängen. Fint och stelt, som någon som sitter rakryggad och äter musslor med bestick, pratar film och citerar saker på olika språk fast man vet att man står inför en undergång samtidigt, en flodvåg som ska dra in och ödelägga saker i en, ett slags köttets flodvåg." (sid 49)

De polyglotta älskarna av Lina Wolff vann Augustpriset 2016. Min språkintresserade make visste direkt vad polyglotta betyder; någon som talar flera språk flytande.Tvingade mej läsa de första femtio sidorna, tyckte inte det var så trevlig läsning, elak ton. Tre förhållningssätt till ett bokmanus, den första bränns upp av Ellinor som söker män på nätet. I manuset nämns den franska feministen Luce Irigaray, och bakom sina böcker har denne Calisto gömt Michel Houellebecqs böcker. Ellinor är inte alls intresserad av att diskutera litteratur med denna litteraturvetare, hon läser inte böcker.

"Man ska se upp med män som Calisto. De tar allt man ger dem, använder det, och så växer de. Blir självsäkra, går ner i vikt. Snaggar av håret. Får ytterligare en kvinna på fall och sen ytterligare en. Till slut fattar de att de blivit någon annan, att de kan välja nu, och då börjar de ta distans. Då står man där. Man har skapat mannen, ändå är det man själv som måste hitta ett sätt att överleva." (sid 66)

Inget fastnar, gör mig glad, nyfiken eller intresserad, en bokparentes. Om sex:
"Ja. Jag vet folk som har sex en gång i halvåret, och som är nöjda med det. Jag vet folk som inte har sex alls. De kanske inte är nöjda med det, men de fattar också att hela livet inte hänger på sex." (sid 110)

"Ibland föreställde jag mig en annan kvinna. En mycket ugn, polyglott älskarinna med enorma vita, mjölkdoftande bröst. Någon som talade de språk jag själv talade, någon som man kunde prata alla språk med samtidigt, ett ord på ett och ett anat ord på ett annat. Jag föreställde mig den närhet som en sömlös kommunikation skulle kunna ge. Jag föreställde mig också att kvinnan skulle kunna lekens enkla konst, och i denna pendla mellan fransk lyxprostituerad och moderlig mexikanska." (sid 121) Max tänker på alla sina kvinnor och tristessen med sin tysta fru som har ett trist jobb. Jag tycker det är mer givande med böcker som lyfter "tristessen" till något intressant. Det gör inte denna bok.